{"id":77,"date":"2026-08-11T12:46:03","date_gmt":"2026-08-11T12:46:03","guid":{"rendered":"https:\/\/hanners.se\/?page_id=77"},"modified":"2026-08-26T17:10:47","modified_gmt":"2026-08-26T17:10:47","slug":"gluggen-text","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/hanners.se\/?page_id=77","title":{"rendered":"Gluggen text"},"content":{"rendered":"\n<p class=\"has-text-align-center has-large-font-size wp-block-paragraph\" style=\"padding-top:var(--wp--preset--spacing--20);padding-bottom:var(--wp--preset--spacing--20)\"><strong>Gluggen<\/strong><br>av<br>Elise Hanner<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-audio\"><audio controls src=\"https:\/\/hanners.se\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/Gluggen.mp3\" autoplay><\/audio><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Idag var den \u00f6ppen. Gluggen. Jag kunde h\u00f6ra ett svagt ljud av klassisk musik, och saktade in p\u00e5 stegen. Var det live eller inspelat? Sv\u00e5rt att avg\u00f6ra. Det var tredje g\u00e5ngen jag gick f\u00f6rbi huset. Ljuden gjorde mig nyfiken. Vem levde och bodde i det vita rappade huset n\u00e4ra hamnen. Huset med Gluggen. Musiken hade v\u00e4ckt min nyfikenhet. Nyfikenhet \u00f6ver vem som fanns d\u00e4r innanf\u00f6r.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">F\u00f6r ett par m\u00e5nader sedan bes\u00f6kte jag den h\u00e4r stan f\u00f6rsta g\u00e5ngen. D\u00e5 hade jag nyligen flyttat till byn Land\u00e5s, n\u00e5gra mil d\u00e4rifr\u00e5n. Jag blev positivt \u00f6verraskad \u00f6ver milj\u00f6n i Borgen. Hade h\u00f6rt m\u00e5nga ber\u00e4tta om stan, men deras ber\u00e4ttelser verkade inte lockade p\u00e5 mig. Nu ville jag se stan med egna \u00f6gon och g\u00f6ra egna upplevelser av den. Jag blev inte besviken. Nu s\u00e5g jag de sm\u00e5, trevliga radhusen i centrum som gav ett varmt intryck. Hus med l\u00e5ga tak, spr\u00f6jsade f\u00f6nster och vackra d\u00f6rrar. Flera av dem var i samma stil. Hade rappade ytskikt. N\u00e5gra&nbsp; i olika kul\u00f6rer, men de flesta var i vitt.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Flera kvarter i centrum och ned\u00e5t hamnen gav mig k\u00e4nslan av att promenera i en mindre by. En by som liknade den centrala del i stan jag bott i som ung. &#8221;Kanske n\u00e5gra av husen varit fiskestugor en g\u00e5ng i tiden&#8221;, t\u00e4nkte jag, d\u00e4r jag flanerade fram och tillbaka i kvarteren. Ju l\u00e4ngre bort fr\u00e5n centrum jag kom, desto fler villor d\u00f6k upp l\u00e4ngs gatorna, men ocks\u00e5 n\u00e5gra flerfamiljshus. De flesta hus i Borgen var inte h\u00f6ga. Inte heller flerfamiljshusen. M\u00e5nga villor hade v\u00e4l tilltagna tr\u00e4dg\u00e5rdar. De flesta s\u00e5g v\u00e4lkomnande ut, d\u00e4r jag f\u00f6rs\u00f6kte och ofta lyckades titta in eller bara sk\u00f6nja den rika v\u00e4xtligheten. \u00c4nnu var sommargr\u00f6nskan kvar, fast\u00e4n det var slutet av augusti.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Jag m\u00f6tte faktiskt inte m\u00e5nga d\u00e4r n\u00e4r jag gick omkring i kvarteren. D\u00e4remot var det m\u00e5nga bilar som korsade stan. Trots de smala kullerstensgatorna k\u00f6rde bilar lite varstans i centrum, \u00e4ven om det var mer som promenadstr\u00e5k i mina \u00f6gon. De flesta bilar k\u00f6rde i alla fall i sakta mak. &#8221;Kanske det \u00e4r en ort m\u00e5nga pendlare bor p\u00e5&#8221;, t\u00e4nkte jag h\u00f6gt. Det var ju en vardag den h\u00e4r dagen. \u201dEn helt vanlig tisdag\u201d, skulle min v\u00e4n Ann-Louise ha sagt. &#8221;Det \u00e4r kanske s\u00e5 att jag f\u00e5r \u00e5ka hit p\u00e5 helgen och se hur Borgen ser ut d\u00e5&#8221;, t\u00e4nkte jag. &#8221;Kanske \u00e4r det fler m\u00e4nniskor ute en helgdag. Kanske ocks\u00e5 n\u00e5gra att f\u00e5 till ett samtal med. Kanske n\u00e5gon som har en aning om vem som spelar klassisk musik i huset med Gluggen&#8221;. F\u00f6rsta g\u00e5ngen jag var i Borgen hade jag sett en skymt av n\u00e5gon som r\u00f6rde sig d\u00e4rinnanf\u00f6r n\u00e4r jag gick f\u00f6rbi. Men inget mer.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Efter ett par timmar \u00e5kte jag ut ur stan. Hem\u00e5t med tankar om att planera ett nytt bes\u00f6k inte alltf\u00f6r l\u00e5ngt fram. Eftersom jag inte k\u00e4nde n\u00e5gon p\u00e5 orten, och inte heller i byn dit jag flyttat, hoppades jag hitta ett s\u00e4tt att f\u00e5 ny v\u00e4nskap i n\u00e4rheten av min bostad. Mitt arbete l\u00e5g \u00e5t andra h\u00e5llet fr\u00e5n Land\u00e5s till. De flesta jag arbetade tillsammans med bodde ocks\u00e5 i samma stad som arbetet l\u00e5g. Staden hette Kontstad och hade s\u00e4kert all den service och det utbud en familj kunde beh\u00f6va under sitt liv, trodde jag. Flera av dem jag arbetade med hade sj\u00e4lva vuxit upp i Kontstad.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">N\u00e4r kv\u00e4llen kom hamnade jag i soffan med en karta. En karta som jag tagit i en l\u00e5da utanf\u00f6r turistbyr\u00e5n i Borgen. Kartan str\u00e4ckte sig ut \u00f6ver byn d\u00e4r jag bodde. Den visade att det ocks\u00e5 fanns en hel del hus i skog, dungar och gr\u00f6nska ibland omgivningarna. Hus som jag inte kunnat se n\u00e4r jag \u00e5kt p\u00e5 v\u00e4gen utanf\u00f6r. D\u00e5 jag skulle somna lite senare, t\u00e4nkte jag p\u00e5 vilka m\u00e4nniskor som skulle kunna bo i husen jag sett p\u00e5 kartan. Kanske det fanns v\u00e4nskap d\u00e4r. N\u00e4rmare mig \u00e4n jag trott. &nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">N\u00e4r torsdagen kom, fr\u00e5gade en av mina arbetskamrater om jag hade lust att f\u00f6lja med henne p\u00e5 en tur med husbilen till helgen. Jag blev f\u00f6rst lite \u00f6verrumplad av Erikas fr\u00e5ga. Hon hade ber\u00e4ttat tidigare att hon ofta tog dagsturer med sin husbil. Och ibland en helg. Inte s\u00e5 l\u00e5nga resor, men ibland sov hon \u00f6ver en natt eller tv\u00e5. &#8221;Praktiskt att ha huset med sig&#8221;, sa Erika. Jag blev egentligen glad \u00f6ver fr\u00e5gan som kom ov\u00e4ntat. Fr\u00e5gan om jag ville f\u00f6lja med min arbetskamrat i husbilen. Best\u00e4mde mig f\u00f6r att passa p\u00e5 och tackade JA. Erika och jag hade tidigare ocks\u00e5 pratat om friheten att komma ut i naturen. N\u00e5got som b\u00e5de hon och jag gillade. Visserligen bodde jag sj\u00e4lv i ett omr\u00e5de d\u00e4r det fanns m\u00e5nga m\u00f6jligheter till att variera mina promenadv\u00e4gar. Min arbetskamrat har mycket v\u00e4rk och kan inte g\u00e5 s\u00e5 l\u00e5nga str\u00e4ckor. Ja Erika har ocks\u00e5 andra problem med h\u00e4lsan. D\u00e4rf\u00f6r har husbilen varit ett s\u00e4tt f\u00f6r henne att kunna variera sina naturupplevelser. &nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Sj\u00e4lv var jag oftast frisk och hade inte n\u00e5gra direkta begr\u00e4nsningar att r\u00f6ra mig. F\u00f6rs\u00f6kte komma ih\u00e5g att g\u00f6ra de r\u00f6relser sjukgymnaster gett mig tips om, men det blev \u00e4nd\u00e5 inte s\u00e5 ofta som jag hade \u00f6nskat. Promenader var det jag mest \u00e4gnade mig \u00e5t n\u00e4r det g\u00e4llde motion. Ocks\u00e5 d\u00e5 det var m\u00f6rkt fanns det stigar som var upplysta och var d\u00e4rf\u00f6r inget hinder f\u00f6r min motion. De flesta jag m\u00f6tte p\u00e5 promenaderna var ute med sina hundar. Genom de h\u00e4r m\u00f6tena hade jag f\u00e5tt en liten inblick i byns inv\u00e5nares liv. M\u00e5nga var pension\u00e4rer, men det fanns n\u00e5gra barnfamiljer jag ocks\u00e5 sett. &#8221;Det blev nog l\u00e5nga dagar f\u00f6r m\u00e5nga barn i skola och barnomsorg&#8221;, var mina tankar om det, f\u00f6r det var inte ofta jag s\u00e5g n\u00e5got barn ute i byn. Men jag hade ju inte bott h\u00e4r mer \u00e4n drygt tv\u00e5 m\u00e5nader \u00e4n. S\u00e5 vad visste jag.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Det blev f\u00f6rst\u00e5s lite planerande f\u00f6r Erika och mig innan vi kom iv\u00e4g sent p\u00e5 fredagskv\u00e4llen. Hon var van att \u00e5ka p\u00e5 resa och hade ofta redan det mesta hon beh\u00f6vde i husbilen f\u00f6r en kortare tur. Jag hade erbjudit mig ta med frukost. Frukost som skulle r\u00e4cka f\u00f6r b\u00e5da dagarna, om vi nu stannade \u00f6ver helgen. Vi var b\u00e5da inst\u00e4llda p\u00e5 att \u00e4ta lunch ute om vi hade lust. Erika lovade fixa kv\u00e4llsmat i husbilen. Vi hade kommit \u00f6verens om att vara i Borgen hela l\u00f6rdagen. D\u00e4rf\u00f6r parkerade vi husbilen nere i hamnen, d\u00e5 vi kom vid 9-tiden p\u00e5 kv\u00e4llen. \u201dKan vi inte bara ta en kort promenad innan vi tar en kv\u00e4llsfika\u201d, f\u00f6reslog jag. Jag vet ju att Erika inte kan g\u00e5 s\u00e5 l\u00e4nga str\u00e4ckor men huset med Gluggen ligger n\u00e4ra hamnen och jag ville bara att hon skulle f\u00e5 se huset s\u00e5 snart som m\u00f6jligt. \u00c4ven om Erika var tr\u00f6tt var ocks\u00e5 hon&nbsp; nyfiken. Jag hade ju ber\u00e4ttat om Borgen och huset med Gluggen och p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt var hon ocks\u00e5 f\u00e5ngad av mina funderingar.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">N\u00e4r vi kom fram vid huset var det tyst. Man kunde ana Gluggen, men sj\u00e4lva den m\u00f6rka luckan sl\u00e4ppte inte f\u00f6rbi n\u00e5got ljus och var nu st\u00e4ngd. N\u00e5gon enstaka gatlampa lyste, men skenet n\u00e5dde inte riktigt fram till huset. Det syntes inga sp\u00e5r av att n\u00e5gon bodde d\u00e4r. Bara en brevl\u00e5da p\u00e5 v\u00e4ggen utan n\u00e5got namn. Vi gick tillbaka till husbilen och lagade lite te. Det blev inte s\u00e5 mycket mer sagt om Borgen och varf\u00f6r vi var d\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Vi kom ist\u00e4llet snart in p\u00e5 att tala om vad som k\u00e4nns viktigast i livet. Erika ber\u00e4ttade att hon haft en mamma som bad med henne n\u00e4r hon skulle g\u00e5 till skolan och n\u00e4r hon skulle somna p\u00e5 kv\u00e4llen. Hur tryggt det hade k\u00e4nts. Under tiden hon ber\u00e4ttade b\u00f6rjade t\u00e5rarna rinna. Erika var inte mer \u00e4n 14 \u00e5r d\u00e5 hennes mamma dog pl\u00f6tsligt. Hon fick ett samtal under lektionstid och fick g\u00e5 till rektorns expedition. D\u00e4r meddelade n\u00e5gon fr\u00e5n sjukhuset henne i telefon, att hennes mamma kommit in i ambulans men tyv\u00e4rr kunde de inte r\u00e4dda hennes liv. Erika ber\u00e4ttade att hon blev helt stel i kroppen. Som om hon inte kunde r\u00f6ra sig. Rektorn sa n\u00e5got om att hon beklagade sorgen, och att sekreteraren Ann skulle f\u00f6lja med till sjukhuset.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Erika ber\u00e4ttar: \u201dStrax stod Ann d\u00e4r och hon tog mig l\u00e4tt i armen. Som mekaniskt f\u00f6ljde jag med henne. Det var sk\u00f6nt att ha n\u00e5gon med sig\u201d, sa Erika till mig nu, \u201dannars hade jag nog aldrig orkat ta mig dit. Ann var tyst det mesta, men n\u00e4r vi kom in till salen p\u00e5 sjukhuset och jag s\u00e5g mamma ligga d\u00e4r r\u00f6rde hon \u00e5ter l\u00e4tt min arm och sa: Jag stannar h\u00e4r s\u00e5 l\u00e4nge du vill och beh\u00f6ver, Erika. \u00c4ven om jag inte orkade svara var det som om sj\u00e4lva orden och det l\u00e4tta vidr\u00f6randet r\u00f6rde mitt hj\u00e4rta. Gav mig tr\u00f6st p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt.\u201d&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Erika fortsatte: \u201dEfter det blev det en v\u00e4ldigt intensiv tid. Mamma hade f\u00f6r mig alltid varit stark. Jag hade inte funderat \u00f6ver sjukdom och h\u00e4lsa, direkt. Jag visste att pappa dog n\u00e4r jag var liten, men jag hade inget minne av honom. Jag visste inte heller varf\u00f6r han dog och hade inte t\u00e4nkt p\u00e5 det. Nu fick jag veta att mamma hade haft h\u00f6gt blodtryck i m\u00e5nga \u00e5r. Det var en hj\u00e4rtinfarkt som orsakade hennes d\u00f6d.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Ist\u00e4llet f\u00f6r att forts\u00e4tta skolan flyttade jag till en moster h\u00e4r i Borgen. N\u00e4r en tid hade g\u00e5tt kunde jag g\u00f6ra f\u00e4rdigt mina studier p\u00e5 grundskoleniv\u00e5, p\u00e5 en skola h\u00e4r. Mitt intresse f\u00f6r studier hade nu blivit st\u00f6rre och jag best\u00e4mde mig f\u00f6r att flytta till Kstad och l\u00e4sa ekonomi p\u00e5 ett gymnasium d\u00e4r. Hoppades p\u00e5 en nystart, som jag h\u00f6rt m\u00e5nga ber\u00e4tta kunde ge ny energi p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt. Och visst blev det en fin tid med nya kompisar och intressanta studier. Sen d\u00f6k det upp ett ledigt jobb i Kontstad. Jag hittade en l\u00e4genhet d\u00e4r och flyttade. Det blev en ny omstart, kan man s\u00e4ga. Min moster i Borgen har f\u00f6rst\u00e5s betytt mycket f\u00f6r mig, och jag ville inte flytta f\u00f6r l\u00e5ngt bort fr\u00e5n henne. S\u00e5 m\u00f6ttes d\u00e5 du och jag, n\u00e4r du kom till mitt arbete, strax efter att jag sj\u00e4lv b\u00f6rjat. Jag \u00e4r glad f\u00f6r att vi f\u00e5tt en bra kontakt och nu kan g\u00f6ra den h\u00e4r resan tillsammans.\u201d<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Jag k\u00e4nde mig tr\u00f6tt och omtumlad av allt Erika ber\u00e4ttat. S\u00e5 m\u00e5nga h\u00e4ndelser att ta in. Hade inte funderat s\u00e5 mycket p\u00e5 Erikas liv tidigare. Vi var bara arbetskamrater. N\u00e4stan oskrivna blad f\u00f6r varandra. Arbetskamrater som g\u00e4rna hamnade i fikarummet tillsammans n\u00e4r det var rast. Det hade blivit mest samtal om jobbet, men nu kom helt pl\u00f6tsligt v\u00e5ra liv n\u00e4ra inp\u00e5 varandra tyckte jag. &#8221;Min tro betydde ju s\u00e5 mycket f\u00f6r mig, men hur talar man om den&#8221;, t\u00e4nkte jag. &#8221;Om man nu ska tala f\u00f6rst\u00e5s&#8221;. Jag kom p\u00e5 mig med att spontant s\u00e4ga: \u201dBeklagar sorgen Erika!\u201d men visste inte mer vad jag skulle s\u00e4ga. Ist\u00e4llet f\u00f6reslog jag: \u201dKanske vi beh\u00f6ver sova nu?&#8221; och Erika nickade. Vi gjorde oss i ordning f\u00f6r natten i den lilla bilen och sov snart b\u00e5da tv\u00e5. Innan jag somnade kn\u00e4ppte jag mina h\u00e4nder under t\u00e4cket och bad min aftonb\u00f6n, men lade ocks\u00e5 till: \u201dJesus, jag vill s\u00e5 g\u00e4rna att vi ska f\u00e5 en bra l\u00f6rdag Erika och jag. V\u00e4lsigna oss och v\u00e5r gemenskap. Amen\u201d.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Solen lyste n\u00e4r vi vaknade. Vi \u00e5t frukost utanf\u00f6r husbilen, \u00e4ven om vinden var lite kall. Vi hade kl\u00e4tt p\u00e5 oss b\u00e5de m\u00f6ssa och jacka. Sk\u00f6nt att vara ute. Och vackert att se ut \u00f6ver vattnet. N\u00e4r allt plock efter\u00e5t var klart undrade Erika om det inte var dags att g\u00e5 tillbaka till huset och se om det fanns n\u00e5gra tecken p\u00e5 liv d\u00e4r. Vi gick sakta. M\u00f6tte n\u00e5gra hund\u00e4gare som alla h\u00e4lsade d\u00e5 vi m\u00f6ttes. Det k\u00e4ndes som ett lugnare tempo i den trafik som fanns idag, \u00e4n senast jag var d\u00e4r. N\u00e4r vi s\u00e5g huset s\u00e5g vi ocks\u00e5 att Gluggen var \u00f6ppen. Ja hela luckan var nu vid\u00f6ppen. Ut str\u00f6mmade lugn musik och n\u00e4r vi kom n\u00e4rmare h\u00f6rde vi ocks\u00e5 n\u00e5gon nynna d\u00e4r inne.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Erika var modigare \u00e4n jag och f\u00f6rs\u00f6kte nynna med. H\u00f6gre och h\u00f6gre. Det var n\u00e5got sp\u00e4nnande i luften, k\u00e4nde jag. Det dr\u00f6jde inte l\u00e4nge f\u00f6rr\u00e4n porten \u00f6ppnades med ett surr. En liten man som satt i&nbsp; rullstol tittade ut i portens \u00f6ppning. Han h\u00e4lsade och fr\u00e5gade om vi s\u00f6kte n\u00e5gon. \u201dNej\u201d, sa Erika, \u201dmen min v\u00e4n h\u00e4r har ber\u00e4ttat om det h\u00e4r fina huset och att hon h\u00f6rt musik h\u00e4rifr\u00e5n. Egentligen \u00e4r det en av anledningarna till att vi \u00e4r h\u00e4r idag. Vi \u00e4r nyfikna turister, skulle man kunna s\u00e4ga. Ja turister och turister, vi bor inte l\u00e5ngt h\u00e4rifr\u00e5n men \u00e4r nyfikna p\u00e5 n\u00e4romr\u00e5dena. S\u00e5 i natt har vi sovit i husbil nere i hamnen. Finns det n\u00e5got att ber\u00e4tta om det h\u00e4r huset och s\u00e5?\u201d, fortsatte hon och l\u00e4t v\u00e4ldigt entusiastisk. Mannen log. Log och tittade f\u00f6rst p\u00e5 Erika och sedan p\u00e5 mig. \u201dJavisst finns det mycket att ber\u00e4tta om den h\u00e4r lilla p\u00e4rlan\u201d, s\u00e4ger han och ler. \u201dVill ni inte komma in s\u00e5 \u00e4r det l\u00e4ttare att prata\u201d, till\u00e4gger han.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Vi \u00e4r inte sena att tacka JA och snart \u00e4r vi inne p\u00e5 en liten kullerstenskl\u00e4dd innerg\u00e5rd. Till h\u00f6ger ser man in i n\u00e5got som liknar en verkstad. Mannen rullar fram till utem\u00f6blerna och ber oss sitta ner. Han \u00e4r en duktig ber\u00e4ttare, inser jag snabbt. Vi f\u00e5r veta mycket om sj\u00e4lva husets och g\u00e5rdens historia, hur han sj\u00e4lv blivit dess \u00e4gare men vi f\u00e5r ocks\u00e5 veta en hel del om Borgen. Jag k\u00e4nner mig snart trygg med att fr\u00e5ga honom om hans intressen. Ber\u00e4ttar att jag ocks\u00e5 gillar klassisk musik och p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt har min nyfikenhet dragits till huset som jag identifierat som &#8221;Gluggen&#8221;.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">S\u00e5 ber\u00e4ttar mannen att han ofta sitter och tittar ut genom Gluggen. Hans liv r\u00f6r sig mest h\u00e4r i och omkring huset. H\u00e4r bor han. H\u00e4r arbetar han. H\u00e4r m\u00f6ter han sina v\u00e4nner. F\u00f6r honom \u00e4r det l\u00e4ttast att de kommer hit. S\u00e5 tittar han p\u00e5 mig och s\u00e4ger: \u201dJag s\u00e5g dig. F\u00f6r n\u00e5gra m\u00e5nader sedan s\u00e5g jag dig sakta g\u00e5 gatan fram. Du stannade h\u00e4r utanf\u00f6r och jag s\u00e5g en skymt av dig genom Gluggen. T\u00e4nkte att det var n\u00e5got speciellt med dig. Du stressade inte gatan fram utan gav dig tid att studera omgivningarna. Sen har jag iallafall sett skymten av dig ett par g\u00e5nger, tror jag. Det \u00e4r inte alltid l\u00e4tt att k\u00e4nna igen personer, speciellt om man inte pratats vid, men jag \u00e4r n\u00e4stan s\u00e4ker p\u00e5 att det varit du. Har du varit h\u00e4r flera g\u00e5nger?\u201d fr\u00e5gar han och tittar p\u00e5 mig.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">D\u00e5 ber\u00e4ttar jag om en del av mina upplevelser av Borgen och speciellt av huset han bor i. &#8221;Kanske \u00e4r det samma dragningskraft som han k\u00e4nt d\u00e5 han sett mig&#8221;, t\u00e4nker jag, men h\u00f6gt s\u00e4ger jag att &#8221;huset fick min fantasi att dra iv\u00e4g och att jag s\u00e5 g\u00e4rna ville veta mer&#8221;. Mannen ser p\u00e5 mig och s\u00e4ger: \u201dJa, jag skulle kunna ber\u00e4tta mycket mer, men det f\u00e5r vi nog ta en annan g\u00e5ng. Det jag vill ber\u00e4tta om mig sj\u00e4lv och huset \u00e4r nog mest att det h\u00e4r \u00e4r som ett verkligt hem f\u00f6r mig. Jag v\u00e4xte upp p\u00e5 barnhem men blev som 4-\u00e5ring en del av en familj som bodde i Borgen. Genom den familjen l\u00e4rde jag k\u00e4nna ett \u00e4ldre par som bodde i huset. S\u00e5 jag var ofta h\u00e4r och lekte som barn och n\u00e4r jag blev ton\u00e5ring var detta en plats som jag var mer p\u00e5 \u00e4n hemma. D\u00e5 hade min fosterfamilj s\u00e5 m\u00e5nga barn och jag k\u00e4nde att jag beh\u00f6vde mer stillhet omkring mig \u00e4n jag kunde f\u00e5 hemma.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Paret h\u00e4r gav mig sm\u00e5 uppgifter men ocks\u00e5 tid f\u00f6r samtal om olika saker och fr\u00e5gor. Jag fick hj\u00e4lp att bearbeta den sorg och saknad jag k\u00e4nt s\u00e5 l\u00e4nge av att mina biologiska f\u00f6r\u00e4ldrar inte ville eller kunde ta hand om mig. Det viktigaste jag fick med mig h\u00e4r var att de visade mig att Gud vill varje m\u00e4nniskas liv och att livet \u00e4r betydelsefullt. P\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt v\u00e4xte en tro p\u00e5 Gud fram h\u00e4r i deras gemenskap. De bad ofta en kort b\u00f6n ihop med m\u00e5ltiderna, men ocks\u00e5 d\u00e5 vi hade samtalat om n\u00e5got som ber\u00f6rt. P\u00e5 en av v\u00e4ggarna fanns en vacker bild av Jesus som har en massa folk omkring sig, och allra n\u00e4rmast honom mindre barn och ton\u00e5ringar. Jag kunde identifiera mig med dem p\u00e5 tavlan. Att jag ocks\u00e5 ville vara d\u00e4r, n\u00e4ra Jesus. Vi pratade om det h\u00e4r hemma i huset och de f\u00f6rklarade f\u00f6r mig att Jesus ocks\u00e5 vill vara n\u00e4ra mig. Att det var \u00f6msesidigt den d\u00e4r \u00f6nskan att vara n\u00e4ra. S\u00e5 jag best\u00e4mde mig f\u00f6r att jag ocks\u00e5 ville f\u00f6lja Jesus, s\u00e5 som m\u00e5nga gjort och g\u00f6r i de ber\u00e4ttelser jag f\u00e5tt h\u00f6ra.\u201d<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">\u201dOj, d\u00e5, vad tiden g\u00e5r\u201d, sa mannen och tittade p\u00e5 sin klocka. \u201dNi tycker kanske inte det \u00e4r s\u00e5 intressant, men f\u00f6r mig \u00e4r det guld att f\u00e5 vara Guds barn. H\u00f6gsta vinsten, skulle man kunna s\u00e4ga. Och jag vill g\u00e4rna ber\u00e4tta att det \u00e4r Guds \u00f6nskan f\u00f6r varje m\u00e4nniska som Han skapat. Inte bara f\u00f6r mig.\u201d Jag nickade svagt. Mannen hade ber\u00e4ttat s\u00e5 bra om den relation med Gud som jag ocks\u00e5 ville leva i, men s\u00e5 ofta \u00f6nskat att jag kunde f\u00f6rklara b\u00e4ttre. H\u00f6gt sa jag: \u201dJag tror ocks\u00e5, men jag saknar m\u00e4nniskor att be tillsammans med. Jag har inte bott h\u00e4r s\u00e5 l\u00e4nge och jag har tyv\u00e4rr inte tr\u00e4ffat andra kristna \u00e4n.\u201d Min v\u00e4n Erika hade varit tyst l\u00e4nge, men nu sa hon: \u201dMin mamma bad ocks\u00e5 och hon ber\u00e4ttade ofta om Jesus f\u00f6r mig. Sen hon dog har jag ocks\u00e5 l\u00e4ngtat efter n\u00e5gon som kan hj\u00e4lpa mig att be och l\u00e4ra k\u00e4nna Gud. Jag har s\u00e5 m\u00e5nga fr\u00e5gor om Gud, om varf\u00f6r mamma dog, varf\u00f6r livet blev som det blev, varf\u00f6r v\u00e4rlden ser ut som den g\u00f6r. S\u00e5 m\u00e5nga fr\u00e5gor jag hade \u00f6nskat att min mamma skulle hj\u00e4lpt mig med, men hon finns ju inte l\u00e4ngre\u201d, s\u00e4ger Erika och jag h\u00f6r henne stilla gr\u00e5ta.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Vi \u00e4r alla tysta en stund, men sen s\u00e4ger mannen stilla: \u201dVet ni att ikv\u00e4ll tr\u00e4ffas jag med n\u00e5gra v\u00e4nner h\u00e4r. Kristna v\u00e4nner. Vi brukar l\u00e4sa n\u00e5gra Bibeltexter och samtala kring dem. Sedan ber vi tillsammans. Ni f\u00e5r g\u00e4rna komma och vara med oss\u201d. Erika och jag tittar p\u00e5 varandra, f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka avl\u00e4sa den andras reaktion och f\u00f6rst\u00e5r strax att b\u00e5da vill det. Vi tackar JA, tackar s\u00e5 mycket f\u00f6r bes\u00f6ket och drar oss mot porten.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">T\u00e4nk att dagen skulle leda till det h\u00e4r, t\u00e4nker jag tyst f\u00f6r mig sj\u00e4lv. Nog f\u00f6r att jag ville veta mer om huset, Gluggen och sj\u00e4lva stan, men inte hade jag v\u00e4ntat mig den h\u00e4r utg\u00e5ngen. Det var ju faktiskt Erika som hade varit modigast och som var den som f\u00e5tt det h\u00e4r m\u00f6tet med mannen att ske. Eller var det kanske n\u00e5gon h\u00f6gre \u00e4n s\u00e5 som planerade f\u00f6r v\u00e5ra liv? Den tanken k\u00e4ndes varm i hela kroppen. Vi var b\u00e5da del av n\u00e5got st\u00f6rre \u00e4n vi sj\u00e4lva f\u00f6rstod. P\u00e5 v\u00e4gen ut hade jag sett att det l\u00e5g en Bibel uppslagen inne i verkstaden. Ocks\u00e5 den bilden bar jag nu med mig som ett varmt minne.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Ute p\u00e5 gatan stannade vi. Jag f\u00f6rstod att Erika inte hade ork f\u00f6r n\u00e5gon l\u00e4ngre promenad, men f\u00f6reslog att vi skulle g\u00e5 upp och s\u00e4tta oss p\u00e5 caf\u00e9et vid torget. Vi beh\u00f6vde f\u00e5 lunch snart och det d\u00e4r bes\u00f6ket p\u00e5 caf\u00e9et hade inte blivit av n\u00e4r jag varit h\u00e4r tidigare. S\u00e5 nu var verkligen ett r\u00e4tt tillf\u00e4lle att \u201dg\u00f6ra slag i saken\u201d. S\u00e5 vi gick sakta upp mot torget. Vi var b\u00e5da tysta. Hade nog fullt upp i tankarna b\u00e5da tv\u00e5. Vi pratade inte s\u00e5 mycket om det som sagts hos mannen i huset. Mannen som vi nu visste hette Glenn. Men vi uttryckte b\u00e5da en nyfikenhet och f\u00f6rhoppning inf\u00f6r kv\u00e4llens tr\u00e4ff.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Det blev en lugn och avsp\u00e4nd stund p\u00e5 caf\u00e9et. Det fanns m\u00e5nga s\u00e4llskap kring de olika sm\u00e5borden och det var som om vi var del av en st\u00f6rre gemenskap p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt d\u00e4r vi satt mest som \u00e5sk\u00e5dare. Erikas och mina samtal hade n\u00e4stan helt avstannat medan m\u00e5nga andra samtalade. Vi lyssnade p\u00e5 andra, tog in intryck, vilade och funderade b\u00e5da tv\u00e5, tror jag.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Vi fick en stunds vila i husbilen, efter att jag tagit en egen promenad \u00f6ver bron till andra sidan av Borgen. Erika hade suttit och l\u00e4st medan jag promenerade. Sk\u00f6nt att bara f\u00e5 str\u00e4cka ut sig en stund och f\u00f6rs\u00f6ka slappna av.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">N\u00e4r vi p\u00e5 kv\u00e4llen kom hem till Glenn var det redan n\u00e5gra personer d\u00e4r. Och efter det kom ytterligare tv\u00e5. S\u00e5 vi blev \u00e5tta personer sammanlagt. I vanliga fall brukar jag vara v\u00e4ldigt tyst i nya sammanhang men m\u00f6tet med Glenn tidigare idag hade gjort mig frimodigare. N\u00e4r vi l\u00e4st de Bibelord som var f\u00f6reslagna och pratat omkring dem, kom jag ocks\u00e5 in p\u00e5 tanken att det inte var en slump att vi kom hem till Glenn idag. Erika hade ju tagit initiativ och steg som egentligen hade med min \u00f6nskan och nyfikenhet om huset att g\u00f6ra, inte hennes. Sammanlagt hade resultatet blivit att vi b\u00e5da fick v\u00e5ra \u00f6nskningar uppfyllda. Hittade andra som liksom vi ville l\u00e4ra k\u00e4nna Jesus. S\u00e5 bad vi tillsammans innan Erika och jag gick tillbaka till husbilen. N\u00e4r det var dags att sova f\u00f6reslog Erika att vi skulle be aftonb\u00f6n tillsammans. S\u00e5 det gjorde vi.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Det blev fler resor till Borgen efter det. B\u00e5de Erika och jag blev snart v\u00e4nner med fler. Det visade sig att ett par bodde n\u00e4ra mig. I ett av husen i n\u00e4rheten som jag sett p\u00e5 kartan \u00f6ver omr\u00e5det. H\u00e4r kunde jag nu ocks\u00e5 stanna till och v\u00e4xla n\u00e5gra ord ibland n\u00e4r jag var ute p\u00e5 mina promenader. Det var ett ungt par som bodde d\u00e4r. De skulle snart f\u00e5 barn och kanske jag skulle f\u00e5 vara barnvakt d\u00e4r ibland.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Jag var en nykomling i m\u00e5nga sammanhang men hade p\u00e5 de h\u00e4r m\u00e5naderna f\u00e5tt v\u00e4nner p\u00e5 olika s\u00e4tt. T\u00e4nk att v\u00e4nskapen med Erika p\u00e5 arbetet skulle leda till att vi b\u00e5da blev del av en kristen gemenskap. Jag har s\u00e5 mycket att tacka Gud f\u00f6r! Det \u00e4r n\u00e5got jag ofta blir p\u00e5mind om.&nbsp;<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>GluggenavElise Hanner Idag var den \u00f6ppen. Gluggen. Jag kunde h\u00f6ra ett svagt ljud av klassisk musik, och saktade in p\u00e5 stegen. Var det live eller inspelat? Sv\u00e5rt att avg\u00f6ra. Det var tredje g\u00e5ngen jag gick f\u00f6rbi huset. Ljuden gjorde mig nyfiken. Vem levde och bodde i det vita rappade huset n\u00e4ra hamnen. Huset med Gluggen. [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"ber-ttelser","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-77","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/hanners.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/77","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/hanners.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/hanners.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/hanners.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/hanners.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=77"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/hanners.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/77\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":257,"href":"https:\/\/hanners.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/77\/revisions\/257"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/hanners.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=77"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}