{"id":70,"date":"2026-08-11T12:35:30","date_gmt":"2026-08-11T12:35:30","guid":{"rendered":"https:\/\/hanners.se\/?page_id=70"},"modified":"2026-08-11T12:38:43","modified_gmt":"2026-08-11T12:38:43","slug":"den-sjatte-stolen","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/hanners.se\/?page_id=70","title":{"rendered":"Den sj\u00e4tte stolen"},"content":{"rendered":"\n

Den sj\u00e4tte stolen<\/strong>
<\/p>\n\n\n\n

Stina greppar h\u00e5rt om rollatorn. Det k\u00e4nns halkigare \u00e4n hon v\u00e4ntat sig, trots att hon har tagit p\u00e5 sig de grova skorna idag. Stina vill s\u00e5 g\u00e4rna ta en promenad runt kvarteret denna tidiga marsmorgon. Hon vaknade halv sex och s\u00e5g att det kommit sn\u00f6 under natten. Det s\u00e5g s\u00e5 vackert och inbjudande ut p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt, tyckte hon. Hon minns alla g\u00e5nger d\u00e5 hon som barn rusat ut och sl\u00e4ngt sig i sn\u00f6n liknande morgnar. \u00c4ven om hon inte \u00e4r s\u00e5 r\u00f6rlig l\u00e4ngre, \u00e4r det som om det spritter i kroppen n\u00e4r hon tittar ut genom sovrumsf\u00f6nstret.<\/p>\n\n\n\n

H\u00e4r hemma kring husen p\u00e5 Bokbacken har vaktm\u00e4staren redan varit ute och saltat p\u00e5 g\u00e5ngarna. D\u00e4remot ser sn\u00f6n or\u00f6rd ut p\u00e5 flera andra st\u00e4llen; vid trottoaren och ute p\u00e5 gatan. N\u00e5gra sp\u00e5r av hund och hund\u00e4gare finns det, men mest ensamma fotsp\u00e5r lite h\u00e4r och var. Det dalar hela tiden nya sn\u00f6flingor och sp\u00e5ren p\u00e5 gatan t\u00e4cks fort av ny sn\u00f6. Stina m\u00e5ste h\u00e5lla koll p\u00e5 var hon s\u00e4tter f\u00f6tterna, f\u00f6r hon tror att det kan vara halt p\u00e5 vissa st\u00e4llen och vill inte halka. Vilken bra uppfinning med rollatorn, t\u00e4nker hon.\u201d Annars hade jag inte v\u00e5gat ge mig ut i vinterv\u00e4dret\u201d, s\u00e4ger hon h\u00f6gt f\u00f6r sig sj\u00e4lv. Det blir ingen l\u00e5ng tur, men Stina hinner f\u00e5 den sk\u00f6na k\u00e4nslan av sn\u00f6 och vinterkyla mot huden och att detta att f\u00e5 r\u00f6ra sig p\u00e5 or\u00f6rd sn\u00f6 en stund. Det \u00e4r tillr\u00e4ckligt f\u00f6r att k\u00e4nna sig levande, tycker hon.<\/p>\n\n\n\n

Nu ska det smaka extra bra med frukost, t\u00e4nker Stina, n\u00e4r hon kommer in i v\u00e4rmen igen. Hon borstar av sig sn\u00f6n i hallen, medan hon samtidigt str\u00e4cker sig in mot k\u00f6ket och f\u00f6rs\u00f6ker se vad det st\u00e5r p\u00e5 ugnsklockan. Oj, klockan har visst redan hunnit bli kvart i sju. Idag satte Stina tv\u00e4ttid redan p\u00e5 morgonen, f\u00f6r att hon vill hinna vara klar till lunch. D\u00e5 \u00e4r det b\u00e4st att hon k\u00f6r ig\u00e5ng maskinerna direkt, \u00e4ven om det bara \u00e4r tv\u00e5 tv\u00e4ttar idag. Det \u00e4r mycket att ordna med p\u00e5 f\u00f6rmiddagen.<\/p>\n\n\n\n

Ett par av hennes v\u00e4nner skrev ett sms ig\u00e5r om att de kommer med f\u00e4rdig lunch idag . Vilken lyx att bli bjuden p\u00e5 mat, tycker Stina, men allra roligast \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s att f\u00e5 ett trevligt bes\u00f6k. V\u00e4nnerna brukar tr\u00e4ffas en g\u00e5ng varannan vecka, men d\u00e5 kv\u00e4llstid. Undrar om de har n\u00e5gon \u00f6verraskning med bes\u00f6ket idag, funderar Stina. Det \u00e4r inte ofta de m\u00f6ts dagtid. Hon lastar de tv\u00e5 tv\u00e4ttp\u00e5sarna och tv\u00e4ttmedlet i rollatorn och g\u00e5r ut igen. Till tv\u00e4ttstugan \u00e4r det g\u00e5ngv\u00e4g under tak. D\u00e4r blir det n\u00e4stan aldrig n\u00e5gon sn\u00f6. Kanske f\u00f6r att det s\u00e5 s\u00e4llan sn\u00f6ar h\u00e4r i s\u00f6dra Sk\u00e5ne f\u00f6rst\u00e5s. Inte heller idag har det hittat in n\u00e5gra sn\u00f6korn h\u00e4r. Bl\u00e5siga, bl\u00f6ta h\u00f6stdagar kan det vara sv\u00e5rt att h\u00e5lla undan l\u00f6vh\u00f6garna och passera dem med rollatorn. Men nu \u00e4r g\u00e5ngen torr och ren. Stina noterar f\u00f6rst nu att det inte bl\u00e5ser idag och t\u00e4nker p\u00e5 sina v\u00e4nner som ska ta sig hit idag.<\/p>\n\n\n\n

Stina s\u00e4tter nyckeltaggen mot d\u00f6rr\u00f6ppnaren till ing\u00e5ngen vid tv\u00e4ttstugan och d\u00f6rren g\u00e5r upp. Sk\u00f6nt att ha s\u00e5 n\u00e4ra och att slippa trappor och hiss, t\u00e4nker hon. Den inglasade hallen utanf\u00f6r tv\u00e4ttstugan, d\u00e4r ocks\u00e5 en av trapporna till \u00f6verv\u00e5ningen finns, har nyligen blivit renoverad. Nu \u00e4r det \u00e4r inte s\u00e5 m\u00e5nga stora v\u00e4xter h\u00e4r l\u00e4ngre och alla fuktfl\u00e4ckar \u00e4r borta fr\u00e5n v\u00e4ggarna. Golvet \u00e4r nytt. Rent och fr\u00e4scht. Mer inbjudande. D\u00e4remot \u00e4r det samma bord och f\u00e5t\u00f6lj som tidigare. Mer funktionellt \u00e4n snyggt. Stina reagerar p\u00e5 att n\u00e5gon har st\u00e4llt en stol i ena h\u00f6rnet. En stol som inte passar in i den h\u00e4r milj\u00f6n. Den har hon inte sett d\u00e4r tidigare. Kan den ha st\u00e5tt d\u00e4r utan att hon lagt m\u00e4rke till den? Hur har den hamnat d\u00e4r? Ja fr\u00e5gorna kommer inom Stina men hon har ingen att st\u00e4lla dem till just nu denna tidigare morgon.<\/p>\n\n\n\n

Stolen \u00e4r i m\u00f6rkbetsat tr\u00e4 och har en h\u00f6g rygg. Det ser ut att vara en stol till ett \u00e4ldre matbord och passar inte alls in bredvid det l\u00e5ga soffbordet. Sitsen och ryggen \u00e4r kl\u00e4dda med ett ljusare gr\u00f6nt tyg. De tv\u00e5 st\u00e4ngerna p\u00e5 varsin sida om ryggplattan \u00e4r som svarvade pinnar i ett j\u00e4mt m\u00f6nster. \u00d6verst p\u00e5 ryggen finns en odefinierbar dekoration. Kanske \u00e4r det en grupp av ekollon och ekblad. Stina vet inte s\u00e5 noga. Det \u00e4r i alla fall ingen stol som \u00e4r ink\u00f6pt p\u00e5 IKEA, t\u00e4nker Stina, och inte heller en stol som hon sett hemma hos n\u00e5gon hon varit hemma hos. Liknar mer en stol som skulle kunna st\u00e5 p\u00e5 ett museum. S\u00e5 gamla \u00e4r i alla fall inte husen h\u00e4r, men kanske n\u00e5gon som bor p\u00e5 Bokbacken \u00e4r intresserad av antikviteter, t\u00e4nker hon. Stolen hade i alla fall passat b\u00e4ttre tillsammans med ett helt m\u00f6blemang \u00e4r Stinas uppfattning.<\/p>\n\n\n\n

Det g\u00e5r fort att l\u00e4gga tv\u00e4tten i maskinerna och fylla p\u00e5 tv\u00e4ttmedel. Sen v\u00e4ntar \u00e4ntligen frukost f\u00f6r Stina. Hon laddade kaffebryggaren innan hon gick ut p\u00e5 den tidiga promenaden. D\u00e5 hade hon v\u00e4l inte t\u00e4nkt att det skulle ta s\u00e5 l\u00e5ng tid innan det blev kaffe, men det var v\u00e4rt v\u00e4ntan, t\u00e4nker hon s\u00e5 h\u00e4r i efterhand. I k\u00f6ket plockar Stina fram fil, frukt, b\u00e4r och m\u00fcsli. Det ligger n\u00e5gra skivor br\u00f6d i en p\u00e5se och Stina stoppar ner ett par av dem i br\u00f6drosten. N\u00e4r hon hackat frukt och lagt dem i en sk\u00e5l, h\u00e4ller hon p\u00e5 fil och sin egengjorda m\u00fcsli med n\u00e5gra b\u00e4r och lite honung \u00f6ver. Sen trycker Stina ig\u00e5ng kaffebryggaren. Den puttrar som vanligt. Trots att hon s\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5nger avkalkat den blir det ingen skillnad p\u00e5 ljudet. Man v\u00e4njer sig ocks\u00e5 vid det, t\u00e4nker hon. Sen g\u00e5r timmarna fort med disk, plock, tv\u00e4tt och f\u00f6rberedelser inf\u00f6r bes\u00f6ket.<\/p>\n\n\n\n

V\u00e4nnerna kommer med fina hemmagjorda r\u00e4ksm\u00f6rg\u00e5sar lagom till lunch. Det vattnas i munnen bara Stina ser sm\u00f6rg\u00e5sarna. Och hon gl\u00e4ds n\u00e4r hon h\u00e4lsar p\u00e5 sina v\u00e4nner. De heter Stanley, Eva, Kina och Sven. T\u00e4nk vad fina v\u00e4nner jag f\u00e5tt h\u00e4r, s\u00e4ger hon till dem, och till\u00e4gger: V\u00e4lkomna in i v\u00e4rmen! Stina dukar fram tallrikar och bestick. Kaffekopparna \u00e4r redan placerade p\u00e5 bordet. Samtalen v\u00e4xlar mellan olika \u00e4mnen.<\/p>\n\n\n\n

De h\u00e4r v\u00e4nnerna har Stina l\u00e4rt k\u00e4nna genom kyrkan som hon blev inbjuden till n\u00e4r hon flyttade hit till Bokbacken. N\u00e5gon av grannarna ber\u00e4ttade att det fanns en kyrka bara ett kvarter bort. Kyrkan d\u00e4r inbj\u00f6d till gudstj\u00e4nst p\u00e5 s\u00f6ndagseftermiddagarna. Hon nappade p\u00e5 inbjudan. Det dr\u00f6jde inte l\u00e4nge f\u00f6rr\u00e4n hon k\u00e4nde sig hemma med ett par av dem som hon m\u00f6tte i kyrkan. N\u00e4r de sedan inbj\u00f6d henne till en hemgrupp som tr\u00e4ffades varannan vecka, l\u00e4rde hon snart k\u00e4nna de andra i gruppen ocks\u00e5. Eftersom Stina nu har sv\u00e5rt att g\u00e5 l\u00e4ngre str\u00e4ckor, blir det mest att de m\u00f6ts hemma hos henne. Dels ocks\u00e5 f\u00f6r att de tr\u00e4ffas kv\u00e4llstid, dels f\u00f6r att Stina og\u00e4rna \u00e5ker buss ensam. Kyrkan \u00e4r s\u00e5 n\u00e4ra att hon l\u00e4tt promenera bort till den.<\/p>\n\n\n\n

Efter en stund h\u00f6jer Stanley r\u00f6sten lite och s\u00e4ger att han har n\u00e5got han vill s\u00e4ga. Det visar sig att han f\u00e5tt ett erbjudande om att komma hem till n\u00e5gon som bor i ett av de \u00e4ldre husen p\u00e5 Fridhem. Sj\u00e4lv bor Stanley flera kvarter bort fr\u00e5n Stina men gillar att g\u00e5 l\u00e5nga promenader. B\u00e5de f\u00f6r att hans hund beh\u00f6ver rastas, men ocks\u00e5 f\u00f6r att han tycker om att vara utomhus. Stanley ber\u00e4ttar ofta om alla fina tr\u00e4dg\u00e5rdar och parker han passerat, nya uppt\u00e4ckter i omr\u00e5det, m\u00e4nniskor han m\u00f6tt och delvis l\u00e4rt k\u00e4nna. En av dessa personer han ofta m\u00f6tt \u00e4r en \u00e4ldre dam som ibland \u00e4r ute med sin hund. Hon skiner alltid upp n\u00e4r hon ser Stanley och vinkar p\u00e5 l\u00e5ngt h\u00e5ll. D\u00e5 har han inte hj\u00e4rta att g\u00e5 en annan v\u00e4g, utan m\u00f6ter upp henne n\u00e4ra hennes tomt. Varken damen eller hunden orkar g\u00e5 l\u00e4ngre str\u00e4ckor. Damen heter Anne och hunden heter Svante. N\u00e4r Svante h\u00e4lsar p\u00e5 Stanleys hund Lisa, blir det oftast ett samtal mellan Stanley och Anne. Ett samtal som oftast har handlat om v\u00e4dret.<\/p>\n\n\n\n

Idag ber\u00e4ttar Stanley att Anne erbjudit honom att komma hem och se huset hon bor i. De senaste g\u00e5ngerna de m\u00f6tts har de pratat en del kring antikviteter. Anne verkar vara lika intresserad som Stanley av gamla saker. De har gett varandra tips p\u00e5 b\u00f6cker och TV-program, men ocks\u00e5 delat minnen av saker de sett eller haft i sina \u00e4gor. Ett par g\u00e5nger har Stanley haft n\u00e5got f\u00f6rem\u00e5l med sig i v\u00e4skan som han plockat upp och visat Anne. Det \u00e4r s\u00e5 roligt att dela med sig av minnen och kunskaper till n\u00e5gon som har samma intresse. Stanley skulle g\u00e4rna vilja se Annes hem. Det har v\u00e4ckts en nyfikenhet i deras samtal. Men Stanley har inte f\u00e5tt n\u00e5gon inbjudan. F\u00f6rutom v\u00e4der, hund och antikviteter har Anne ocks\u00e5 ber\u00e4ttat om tr\u00e4dg\u00e5rden som breder ut sig bakom det stora huset. Det har gjort Stanley \u00e4nnu mer nyfiken, och han skulle g\u00e4rna vilja se hur den ser ut. N\u00e4r de har m\u00f6tts n\u00e5gra g\u00e5nger har Stanley ber\u00e4ttat om sina v\u00e4nner f\u00f6r Anne. Ber\u00e4ttat om att de \u00e4r fem personer som brukar tr\u00e4ffas hemma hos Stina varannan vecka och \u00e4ta en enkel m\u00e5ltid. D\u00e4refter studerar de Bibeln tillsammans, samtalar och ber. Stanley har beskrivit dem som v\u00e4ldigt n\u00e4ra, k\u00e4ra v\u00e4nner och m\u00e4nniskor som man v\u00e5gar prata med allt om. En n\u00e4ra v\u00e4nskap.<\/p>\n\n\n\n

Anne har faktiskt l\u00e5tit nyfiken p\u00e5 gruppen flera g\u00e5nger. Hon har st\u00e4llt en del fr\u00e5gor om v\u00e4nnerna och deras gemenskap. S\u00e5 Anne har f\u00f6rst\u00e5tt att Stanley g\u00e4rna vill dela sina upplevelser med dem. Anne har inte n\u00e5got emot det, utan tycker det vore trevligt om de n\u00e5gon g\u00e5ng kunde tr\u00e4ffas s\u00e5 att hon ocks\u00e5 l\u00e4rde k\u00e4nna dem. N\u00e4r Stanley en dag fr\u00e5gar om det skulle vara m\u00f6jligt att f\u00e5 se hennes fina hus p\u00e5 insidan, blir Anne inte \u00f6verraskad. Hon s\u00e4ger att det \u00e4r ok att ocks\u00e5 ta med sig v\u00e4nnerna. Stanley blir glad och upprymd. Kanske det kan bli l\u00e4ngre fram i v\u00e5r, d\u00e5 tr\u00e4dg\u00e5rden b\u00f6rjar gr\u00f6nska. Stanley lovar \u00e5terkomma n\u00e4r han fr\u00e5gat sina v\u00e4nner om de \u00e4r intresserade av att f\u00f6lja med.<\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 nu f\u00e5r v\u00e4nnerna fr\u00e5gan. Stina blir nyfiken n\u00e4r Stanley ber\u00e4ttar. Vad modig han \u00e4r, t\u00e4nker hon. L\u00e5ter som han n\u00e4stan har inbjudit inte bara sig sj\u00e4lv, utan hela gruppen, till en n\u00e4stan ok\u00e4nd person i grannskapet. Visserligen har de redan en bild av Anne genom Stanleys ber\u00e4ttelser, men att sj\u00e4lv f\u00e5 m\u00f6ta henne vore roligt. De b\u00f6rjar samtala kring hur ett s\u00e5dant bes\u00f6k skulle se ut. Vad kan det finnas i det fina huset som de alla sett n\u00e5gon g\u00e5ng. Stina \u00e4r nog mest intresserad av att se tr\u00e4dg\u00e5rden. N\u00e4r de samtalat fram och tillbaka kring bes\u00f6ket, b\u00f6rjar de hitta n\u00e5gra gemensamma \u00f6nskem\u00e5l.<\/p>\n\n\n\n

Det f\u00e5r blir fram i slutet eller mitten av maj, s\u00e5 att mycket av gr\u00f6nskan har kommit ig\u00e5ng, tycker Kina. Ja, annars f\u00e5r inte tr\u00e4dg\u00e5rden komma till sin r\u00e4tt, s\u00e4ger Stina. N\u00e5gon vill ocks\u00e5 att Stanley ska f\u00f6rs\u00e4kra sig om att Anne verkligen orkar med att alla kommer. Eva vet hur det \u00e4r att fatta beslut bara f\u00f6r att k\u00e4nna sig tvingad, och h\u00e5ller med. Hon framf\u00f6r tydligt att Stanley m\u00e5ste fr\u00e5ga en g\u00e5ng till om det \u00e4r ok. Och Stanley lovar fr\u00e5ga Anne en g\u00e5ng till och vara tydlig med att v\u00e4nnerna inte vill tr\u00e4nga sig p\u00e5. Om inte Anne orkar \u00e4r det b\u00e4ttre att Stanley sj\u00e4lv g\u00e5r dit och sen ber\u00e4ttar om sina upplevelser.<\/p>\n\n\n\n

\u00c4nd\u00e5 kan de inte l\u00e5ta bli att \u00e5ter prata och fantisera om hur det skulle vara att komma p\u00e5 bes\u00f6k hos Anne. \u00c4ntligen f\u00e5 se insidan av det fina huset, som b\u00e5de ser inbjudande och st\u00e4ngt ut med gr\u00f6na v\u00e4xter som kl\u00e4nger p\u00e5 huset. Vi kan v\u00e4l k\u00f6pa med oss fikabr\u00f6d om vi ska g\u00e5 dit, s\u00e4ger Stina. Om v\u00e4dret till\u00e5ter s\u00e5 kan vi kanske sitta ute i tr\u00e4dg\u00e5rden en stund, f\u00f6resl\u00e5r hon. Det l\u00e5ter som alla tycker det vore trevligt. Men det f\u00e5r bli en blomma till Anne ocks\u00e5, tycker Sven. En blomma som damen kanske kan ha ute i sin tr\u00e4dg\u00e5rd sen. Det h\u00e4r \u00e4r ju ett speciellt bes\u00f6k, d\u00e4r de flesta inte har en aning om vem de ska h\u00e4lsa p\u00e5. P\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt vill Sven att de ska uttrycka sin tacksamhet \u00f6ver att f\u00e5 g\u00e4sta Annes hem. Det blir mycket bra med en blomma eller gr\u00f6n v\u00e4xt, tycker alla.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4sta g\u00e5ng hemgruppen m\u00f6ts har Stanley best\u00e4mt en tid med Anne. Det blir en tisdagseftermiddag i mitten av maj, om det passar gruppen. Anne har ett par sjukbes\u00f6k inbokade de n\u00e4rmaste veckorna. Sen skulle hennes barnbarn ha en kompis boende i huset ett par veckor. Anne pratar ofta om en kille som heter Pelle, s\u00e4ger Stanley. Kanske det han som \u00e4r hennes barnbarn, men han har inte velat fr\u00e5ga f\u00f6r mycket. Anne tyckte ocks\u00e5 att det vore trevligt om \u00e5tminstone n\u00e5gra av tr\u00e4den hade b\u00f6rjat sl\u00e5 ut i n\u00e4r de kommer p\u00e5 bes\u00f6k. N\u00e4r Stanley h\u00f6r henne beskriva tr\u00e4dg\u00e5rden h\u00f6r han ocks\u00e5 hur glad och stolt hon l\u00e5ter. Det \u00f6kar p\u00e5 hans l\u00e4ngtan efter att se den i verkligheten, d\u00e5 n\u00e4r den kanske \u00e4r som b\u00e4st. P\u00e5 v\u00e5ren eller f\u00f6rsommaren. Det v\u00e4ntade bes\u00f6ket hos Anne blir ett ofta \u00e5terkommande samtal n\u00e4r v\u00e4nnerna m\u00f6ts de n\u00e4rmaste veckorna.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r tisdagen den 15 maj kommer m\u00f6ts hemgruppen f\u00f6rst hemma hos Stina, som bor n\u00e4rmast Anne. Stina har k\u00f6pt kaffebr\u00f6d och Sven kommer med en r\u00f6d pelargon i famnen. S\u00e5 g\u00e5r de d\u00e5 iv\u00e4g, i Stinas takt. Gruset knastrar under rollatorn. Hon k\u00e4nner sig inte stressad f\u00f6r de \u00e4r ute i god tid. Alla \u00e4r m\u00e5na om att hon inte ska halka efter.<\/p>\n\n\n\n

Anne st\u00e5r redan utanf\u00f6r det stora huset och v\u00e4ntar. Nog k\u00e4nner Stina igen henne, men de har aldrig h\u00e4lsat p\u00e5 varandra. N\u00e4r Stina flyttade hit f\u00f6r fem \u00e5r sedan, kunde hon cykla och hon cyklade g\u00e4rna varth\u00e4n hon hade \u00e4renden. Det blev ofta en tur ner till \u00d6resundsdammarna och andra parkomr\u00e5den. N\u00e4r hon cyklade till havet blev det oftast f\u00f6rbi Annes hus som hon kom. Det \u00e4r ett av de m\u00e5nga vackra husen som ligger \u00e4nnu n\u00e4rmare havet \u00e4n Bokbacken. M\u00f6rkt tegelhus med mycket murgr\u00f6na. Lite mystiskt, tycker Stina, n\u00e4r hon t\u00e4nker p\u00e5 det.<\/p>\n\n\n\n

M\u00e5nga hus i omr\u00e5det \u00e4r s\u00e5 vackra och det var lockande att ocks\u00e5 titta in i tr\u00e4dg\u00e5rdarna. Stina hade lagt m\u00e4rke till Anne och hunden, som var som oskiljaktiga. Hunden f\u00f6ljde henne n\u00e4r hon gick och rensade ogr\u00e4s i rabatterna eller h\u00e4mtade posten. Men f\u00f6ljde henne ocks\u00e5 p\u00e5 de l\u00e5ngsamma promenaderna kring huset. Stina kom aldrig s\u00e5 n\u00e4ra Anne att det hade k\u00e4nts naturligt att h\u00e4lsa, men nu har hon sin chans. Hon str\u00e4cker fram handen och presenterar sig. S\u00e4ger ocks\u00e5 att hon \u00e4r glad att f\u00e5 f\u00f6lja med Stanley, och att hon h\u00f6rt honom ber\u00e4tta s\u00e5 mycket intressant om v\u00e4nskapen med Anne. H\u00e4lsningsproceduren med alla tar ett tag. Stina hinner l\u00e4gga m\u00e4rke till att det finns b\u00e5de ramp och r\u00e4cke vid ing\u00e5ngen till huset och borta vid g\u00e5ngen som leder bakom husknuten. Troligen till tr\u00e4dg\u00e5rden. Hon f\u00e5r lugna sig och v\u00e4nta p\u00e5 vad som best\u00e4ms. Huset f\u00f6rst eller tr\u00e4dg\u00e5rden f\u00f6rst. Stina v\u00e4ntar.<\/p>\n\n\n\n

Anne ber\u00e4ttar att hon redan dukat ut porslin och kaffetermos i tr\u00e4dg\u00e5rden och pekar mot h\u00f6rnan av huset. Hon s\u00e4ger ocks\u00e5 att hon g\u00e4rna vill l\u00e4ra k\u00e4nna dem och d\u00e5 f\u00e5r de tillf\u00e4lle till det vid fikat. F\u00f6r Stina k\u00e4nns det som en bra ordning. Att hon ocks\u00e5 f\u00e5r l\u00e4ra k\u00e4nna Anne lite mer innan hon ser hennes hem. S\u00e4llskapet g\u00e5r iv\u00e4g runt husknuten och Stina f\u00f6ljer sakta efter. Vid rampen v\u00e4ntar Kina. Hon vill f\u00f6rs\u00e4kra sig om att det g\u00e5r bra f\u00f6r Stina att ta sig ut i tr\u00e4dg\u00e5rden. Det v\u00e4rmer i hj\u00e4rtat att se in i Kinas varma \u00f6gon. Och allt g\u00e5r bra.<\/p>\n\n\n\n

Oh vilken sk\u00f6nhet som \u00f6ppnar sig d\u00e4r bakom huset. Blommor och gr\u00f6nt i m\u00e5nga nyanser. Rabatter och bers\u00e5er. Buskar, h\u00e4ckar och tr\u00e4d. Det \u00e4r s\u00e5 ombonat att man inte t\u00e4nker p\u00e5 att det finns hus runt omkring, t\u00e4nker Stina. Det h\u00e4r hade hon inte kunnat bilda sig en uppfattning om bara genom att cykla eller promenera f\u00f6rbi huset. \u201dT\u00e4nk att en enda tr\u00e4dg\u00e5rd kan rymma s\u00e5 mycket!\u201d, s\u00e4ger hon h\u00f6gt.<\/p>\n\n\n\n

Flera b\u00e4nkar \u00e4r utplacerade i tr\u00e4dg\u00e5rden och tv\u00e5 mindre bord med ett par stolar bredvid p\u00e5 ett par andra st\u00e4llen. Stina ser Anne stolt peka, \u00e4n hit och \u00e4n dit, och ber\u00e4tta om olika v\u00e4xter och tr\u00e4d. Ett stort br\u00f6dtr\u00e4d med sin m\u00f6rka f\u00e4rg bryter s\u00e5 vackert av i stil och utseende mot de m\u00f6rklila och ljuslila syrenbuskarna bredvid. En bj\u00f6rkstam lyser upp, sl\u00e4t och vit. Stammen ser n\u00e4stan m\u00e5lad ut, f\u00f6r s\u00e5 perfekt \u00e4r barken. Anne ber\u00e4ttar att det \u00e4r en himalayabj\u00f6rk. En annan tr\u00e4dstam \u00e4r kopparr\u00f6d, och det som ser ut som att barken flagnar l\u00e4ngs hela stammen. Det \u00e4r visst en sorts k\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4d; klotk\u00f6rsb\u00e4r, och tr\u00e4det blommar fortfarande med sm\u00e5 vita blommor.<\/p>\n\n\n\n

Stina k\u00e4nner igen b\u00e5de valn\u00f6tstr\u00e4d och n\u00e4sdukstr\u00e4d i tr\u00e4dg\u00e5rden. S\u00e5dana tr\u00e4d finns ocks\u00e5 hemma p\u00e5 Bokbacken. Hemma blommar n\u00e4sdukstr\u00e4det v\u00e4ldigt rikligt det h\u00e4r \u00e5ret. Hon har flera g\u00e5nger varit ute och fotograferat sk\u00f6nheten. \u00c4ven skickat foton till n\u00e5gra av barnbarnen. T\u00e4nk vad Gud \u00e4r fantasirik, uppfinningsrik. Det \u00e4r som om hon kan se Gud le n\u00e4r han skapar de olika tr\u00e4den och v\u00e4xterna. S\u00e5 m\u00e5nga varianter p\u00e5 tr\u00e4d och v\u00e4xter det finns att gl\u00e4djas \u00f6ver. Hon skrev ocks\u00e5 en h\u00e4lsning till barnbarnen n\u00e4r hon skickade foton p\u00e5 n\u00e4sdukstr\u00e4det : \u201dVilken Gud vi har<\/p>\n\n\n\n

\ud83d\ude42 S\u00e5 mycket vackert Gud har gjort! Ocks\u00e5 er :-)\u201d. Hon vill g\u00e4rna p\u00e5minna dem om att de \u00e4r \u00e4lskade och v\u00e4ntade av Skaparen sj\u00e4lv. Det som hon sj\u00e4lv ofta p\u00e5minner sig n\u00e4r hon tackar Gud. T\u00e4nk att Gud vill ha en relation till varje m\u00e4nniska! Ingen beh\u00f6ver vara ensam.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 ett bord n\u00e4ra altand\u00f6rren ser Stina att det \u00e4r dukat med bl\u00e5 och vita kaffekoppar p\u00e5 en bricka. Bredvid st\u00e5r en vit termos och den vackra r\u00f6da pelargonian som Sven k\u00f6pte med sig. Han har tydligen \u00f6verl\u00e4mnat den n\u00e4r Stina hamnade p\u00e5 efterk\u00e4lken vid rampen. Det \u00e4r fint att se det inbjudande bordet och veta att hon ska f\u00e5 sitta ner d\u00e4r om en stund.<\/p>\n\n\n\n

V\u00e4nnerna g\u00e5r \u00e4n hit och \u00e4n dit. De \u00e4r intresserade och pekar de ocks\u00e5, precis som Anne. Ibland ropar de bort till henne eller till Anne. Anne f\u00f6rs\u00f6ker svara p\u00e5 fr\u00e5gorna som kommer, och de flesta har hon svaret p\u00e5. Stina \u00e4r imponerad av den kunskap hon har och fr\u00e5gar Anne hur hon orkar h\u00e5lla i ordning denna fina tr\u00e4dg\u00e5rd. Det visar sig att ett av hennes barnbarn bor hos henne. Han heter Pelle och \u00e4r v\u00e4ldigt intresserad av v\u00e4xter, han ocks\u00e5. D\u00e4rf\u00f6r har han g\u00e5tt p\u00e5 Alnarps folkh\u00f6gskola och arbetar med att anl\u00e4gga tr\u00e4dg\u00e5rdar. D\u00e5 f\u00f6rst\u00e5r Stina varf\u00f6r det kan vara s\u00e5 v\u00e4lordnat, trots Annes sv\u00e5righeter att r\u00f6ra sig.<\/p>\n\n\n\n

De tv\u00e5 kvinnorna samtalar lite sj\u00e4lva d\u00e4r de sakta r\u00f6r sig p\u00e5 g\u00e5ngarna. Det \u00e4r som om de har en ing\u00e5ng i samtalen som liksom g\u00e5r av sig sj\u00e4lvt. P\u00e5 flera punkter k\u00e4nner de igen sina liv. Det d\u00e4r med att bli ensam n\u00e4r ens livskamrat d\u00f6tt, men ocks\u00e5 att f\u00f6rlora r\u00f6rligheten n\u00e4r man tidigare varit s\u00e5 glad \u00e5t att cykla, promenera och resa. B\u00e5da kan uttrycka tacksamhet \u00f6ver det som varit men ocks\u00e5 f\u00f6rst\u00e5 frustrationen \u00f6ver att ofta f\u00e5 be om hj\u00e4lp d\u00e4r man inte kan. Stina \u00e4r glad att kunna ber\u00e4tta om hur v\u00e4nnerna varit hennes st\u00f6d ocks\u00e5 h\u00e4r. Det var lite sv\u00e5rt i b\u00f6rjan men nu k\u00e4nns det naturligt att ringa n\u00e5gon och be om hj\u00e4lp n\u00e4r hon beh\u00f6ver. Ibland kan det bara vara om att f\u00e5 ett r\u00e5d, n\u00e5gon att samtala med, andra g\u00e5nger kanske hon beh\u00f6ver handla n\u00e5got som \u00e4r f\u00f6r tungt f\u00f6r henne att b\u00e4ra.<\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 blir det dags att fika och Stina \u00f6ppnar bagen hon satt i rollatorn. Hon \u00f6verl\u00e4mnar kakburkarna med bullar och sm\u00e5kakor som hon k\u00f6pte p\u00e5 konditori Semlan i morse och f\u00f6rsiktigt lade ner i sina gamla burkar med vackra motiv som hon ofta anv\u00e4nder. Stina blir glad n\u00e4r hon ser minerna p\u00e5 v\u00e4nnerna och Anne n\u00e4r de tittar ner i de fina pl\u00e5tburkarna. Det doftar gott av kaffebr\u00f6det. Kaffetermosen g\u00e5r runt och snart kommer samtalen ig\u00e5ng igen.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r kaffet \u00e4r slut och samtalen b\u00f6rjar avta, reser sig Anne och s\u00e4ger att nu \u00e4r de v\u00e4lkomna in. Hon har \u00f6ppnat altand\u00f6rrarna p\u00e5 vid gavel och de kan se in i ett v\u00e4lm\u00f6blerat rum. Eva och Sven plockar ihop det som st\u00e5r p\u00e5 bordet och tar med sig det p\u00e5 en bricka n\u00e4r de g\u00e5r in. Brickan st\u00e4ller de p\u00e5 b\u00e4nken innanf\u00f6r d\u00f6rren. \u00c4ven om det \u00e4r en ramp ocks\u00e5 h\u00e4r, f\u00e5r Stina be om hj\u00e4lp att ta sig in. Det k\u00e4nns lite os\u00e4kert med underlaget och hon \u00e4r tacksam f\u00f6r hj\u00e4lp. N\u00e4r hon tittar upp blir hon fundersam. Det st\u00e5r ett m\u00e4ktigt tr\u00e4bord innanf\u00f6r d\u00f6rren. Runt bordet st\u00e5r fem stolar och Stina tycker hon k\u00e4nner igen utseendet p\u00e5 dem. Det var v\u00e4l en s\u00e5dan stol hon s\u00e5g i tv\u00e4ttstugan n\u00e5gon g\u00e5ng i mars och som fortfarande st\u00e5r kvar d\u00e4r. Hon g\u00e5r fram och tittar noggrannare. Ja som hon minns det \u00e4r det precis en likadan stol.<\/p>\n\n\n\n

Alla i s\u00e4llskapet \u00e4r kvar i rummet och verkar helt uppslukade av det de ser. Stina f\u00f6rs\u00f6ker h\u00f6ja r\u00f6sten f\u00f6r att g\u00f6ra sig h\u00f6rd i sorlet. Visserligen \u00e4r de inte s\u00e5 m\u00e5nga men det blir ganska h\u00f6gljudda samtal d\u00e5 de flera av dem h\u00f6r d\u00e5ligt. Sven hj\u00e4lper henne med att vissla till. S\u00e5 f\u00e5r Stina ber\u00e4tta om morgonen hon kom till tv\u00e4ttstugan och stolen som helt pl\u00f6tsligt hamnat utanf\u00f6r den. Stolen som av en fortfarande ok\u00e4nd anledning st\u00e5r placerad d\u00e4r. Anne lyssnar ocks\u00e5 intresserat.<\/p>\n\n\n\n

Det visar sig att Anne l\u00e4mnat in en av stolarna f\u00f6r att kl\u00e4s om i b\u00f6rjan av \u00e5ret. N\u00e4r hon kontaktat firman och fr\u00e5gat om och n\u00e4r den blir klar har de svarat att de inte f\u00f6rst\u00e5r vart stolen tagit v\u00e4gen. \u201dS\u00e5 nu \u00e4r en bit av g\u00e5tan l\u00f6st\u201d, s\u00e4ger Stina, men \u00e4r tveksam till om de n\u00e5gon g\u00e5ng ska f\u00e5 veta hela sanningen. Det \u00e4r i alla fall v\u00e4ldigt roligt att det h\u00e4r bes\u00f6ket ocks\u00e5 blev till hj\u00e4lp f\u00f6r den sj\u00e4tte stolen att hitta hem till sin r\u00e4tta \u00e4gare. M\u00f6blemanget hemma hos Anne blir komplett igen.<\/p>\n\n\n\n

Dagen efter kommer Annes barnbarn och h\u00e4mtar stolen. Pelle pratar med n\u00e5gra av Stinas grannar om mysteriet med stolen. Ingen verkar veta hur stolen hamnat p\u00e5 Bokbacken, men det finns m\u00e5nga teorier som florerar. En kring en flyttfirma som h\u00e4mtade bohag hos n\u00e5gon i slutet av februari, en annan kretsar kring en privatperson som har l\u00e4mnat bohag till samma l\u00e4genhet i den delen av husen n\u00e5gra veckor senare. \u201dKanske de passat p\u00e5 att l\u00e4mna av st\u00f6ldgods d\u00e5; s\u00e5dant de inte kunnat s\u00e4lja\u201d, har n\u00e5gon sagt. Det \u00e4r bara misstankar och ingen har sett n\u00e5got. \u00c4ven om det finns fler tankar kring stolen, s\u00e5 stannar samtalen vid dessa. \u201dDet kanske \u00e4r s\u00e5 att hela g\u00e5tan f\u00e5r bli ol\u00f6st men det har varit intressant att f\u00e5 vara en del i dess uppl\u00f6sning\u201d, s\u00e4ger Stina och ler med hela ansiktet. \u201dStolen har hittat hem och en ny v\u00e4n till gruppen har ocks\u00e5 gjort det\u201d.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Den sj\u00e4tte stolen Stina greppar h\u00e5rt om rollatorn. Det k\u00e4nns halkigare \u00e4n hon v\u00e4ntat sig, trots att hon har tagit p\u00e5 sig de grova skorna idag. Stina vill s\u00e5 g\u00e4rna ta en promenad runt kvarteret denna tidiga marsmorgon. Hon vaknade halv sex och s\u00e5g att det kommit sn\u00f6 under natten. Det s\u00e5g s\u00e5 vackert och […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"ber-ttelser","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-70","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/hanners.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/70","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/hanners.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/hanners.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/hanners.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/hanners.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=70"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/hanners.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/70\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":76,"href":"https:\/\/hanners.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/70\/revisions\/76"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/hanners.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=70"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}