{"id":57,"date":"2026-08-11T11:42:22","date_gmt":"2026-08-11T11:42:22","guid":{"rendered":"https:\/\/hanners.se\/?page_id=57"},"modified":"2026-08-11T11:42:22","modified_gmt":"2026-08-11T11:42:22","slug":"bakom-en-rod-dorr","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/hanners.se\/?page_id=57","title":{"rendered":"Bakom en r\u00f6d d\u00f6rr"},"content":{"rendered":"\n

BAKOM EN R\u00d6D D\u00d6RR<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Jag bor p\u00e5 \u00d6stergatan med ing\u00e5ng mellan tv\u00e5 hus. Ett gr\u00e4ddvitt rappat hus och ett gult tegelhus. Mellan husen, som har adress nummer 46 och 48, har det byggts en mur som binder samman de b\u00e5da fastigheterna. I mitten av muren finns porten in till mig. Porten \u00e4r r\u00f6d som blod och lyser upp n\u00e4r man n\u00e4rmar sig de ljusa husen. P\u00e5 sommaren blommar en rosa gammeldags ros vid sidan om porten. Det \u00e4r en s k dubbel ros som du ibland kan k\u00e4nna doften av n\u00e4r du g\u00e5r f\u00f6rbi. Vissa \u00e5r kl\u00e4nger sig grenarna \u00f6ver muren. Vet inte varf\u00f6r, men v\u00e4xtens blommor p\u00e5minner mig om rosor jag sett p\u00e5 kurbitsm\u00e5lningar. <\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r man st\u00e5r framf\u00f6r den r\u00f6da porten finns det inget ut\u00e5t som ber\u00e4ttar om mitt hus, min g\u00e5rd, mitt liv h\u00e4r hemma p\u00e5 \u00d6stergatan. Kanske \u201dkurbitsrosorna\u201d \u00e4nd\u00e5 v\u00e4cker en tanke om att det finns ett vackert liv d\u00e4r innanf\u00f6r muren med den r\u00f6da d\u00f6rren. <\/p>\n\n\n\n

Jag heter Ilse och flyttade till \u00d6stergatan n\u00e4r jag var 15 \u00e5r. Min morfars syster Eva bodde i hus nr 46 och jag hade ofta varit hos henne, lekt p\u00e5 hennes g\u00e5rd och sett in genom f\u00f6nstren p\u00e5 ett litet tr\u00e4hus inne p\u00e5 g\u00e5rden. D\u00e4r inne fanns det ett litet k\u00f6k, ett stort vardagsrum och ett litet krypin bakom k\u00f6ket d\u00e4r det stod en s\u00e4ng b\u00e4ddad. Det var bara ett smalt pr\u00e5ng mellan s\u00e4ng och v\u00e4gg, men en liten hylla som fungerade som s\u00e4ngbord och en pall fanns det plats f\u00f6r. <\/p>\n\n\n\n

Ibland hade jag dr\u00f6mt om att f\u00e5 bo i det lilla huset. Jag hade m\u00e5nga g\u00e5nger st\u00e5tt och kikat in genom de olika f\u00f6nstren och gjort mig bilder av hur det skulle vara om huset var mitt eget. Det fanns b\u00e5de k\u00f6ksbord, stolar och en b\u00e4nk i k\u00f6ket. \u00d6ver diskhon h\u00e4ngde tre k\u00f6kssk\u00e5p som var m\u00e5lade i gr\u00e5tt. Det stod n\u00e5gra pl\u00e5tburkar p\u00e5 b\u00e4nken och i f\u00f6nstret fanns ibland r\u00f6da pelargonier. <\/p>\n\n\n\n

I vardagsrummet fanns en soffa och ett par f\u00e5t\u00f6ljer. Mellan dem stod ett litet bord, gjort av rotting med bordsskiva av glas. Hela m\u00f6blemanget var placerat i mitten av rummet. I ena h\u00f6rnet stod en st\u00f6rre f\u00e5t\u00f6lj med en vinkelbokhylla bakom. Jag hade bara varit inne i huset ett par g\u00e5nger. Vet inte varf\u00f6r men jag fr\u00e5gade aldrig om jag fick vara d\u00e4r inne och leka. D\u00e4rf\u00f6r kom jag bara in n\u00e4r Ilse erbj\u00f6d mig att f\u00f6lja med om hon hade ett \u00e4rende dit. Annars var det l\u00e5st. B\u00e5de ytterd\u00f6rren, d\u00f6rren till k\u00f6ket och d\u00f6rren till vardagsrummet hade l\u00e5s. <\/p>\n\n\n\n

Det var ingen som bott i huset n\u00e5gon l\u00e4ngre tid vad jag kunde minnas. Minns bara n\u00e5gra kortare bes\u00f6k d\u00e5 n\u00e5gon kom f\u00f6r att h\u00e4lsa p\u00e5 sl\u00e4kt och v\u00e4nner i staden eller omr\u00e5det. Naturen var ju s\u00e5 vacker vart man \u00e4n \u00e5kte utanf\u00f6r staden. Ibland kom n\u00e5gon som bara ville koppla av ifr\u00e5n vardagslunken. Det var ett perfekt st\u00e4lle att dra sig undan p\u00e5. Trots att det l\u00e5g i staden tr\u00e4ngde aldrig buller s\u00e5 l\u00e5ngt in i tr\u00e4dg\u00e5rden. Eva hade sj\u00e4lv m\u00e5nga v\u00e4nner och sl\u00e4ktingar som kom p\u00e5 bes\u00f6k p\u00e5 sommaren. Annars stod huset mest tomt p\u00e5 folk. <\/p>\n\n\n\n

Eva var en v\u00e4ldigt duktig ber\u00e4ttare. Hon hade bott p\u00e5 m\u00e5nga st\u00e4llen i landet under sitt liv. F\u00f6rst med sina f\u00f6r\u00e4ldrar och syskon och senare p\u00e5 egen hand. Till slut hade hon flyttade till den h\u00e4r staden. Det var mest hennes olika arbeten som lett till att hon flyttat fr\u00e5n land till storstad och tv\u00e4rtom n\u00e5gra g\u00e5nger. Men Eva var ocks\u00e5 nyfiken p\u00e5 att prova nytt. Nu hade hon blivit pension\u00e4r och s\u00f6kte efter en plats att bo under l\u00e4ngre tid. Ja hon sa att hon egentligen ville bo p\u00e5 en plats d\u00e4r hon kunde vara tills hon flyttade till himlen. Ett hus med lugn och ro och som var l\u00e4tt att ta sig fram i. Hennes leder hade v\u00e4rkt l\u00e4nge och det var inte alltid s\u00e5 l\u00e4tt att r\u00f6ra sig. <\/p>\n\n\n\n

Eva beskrev det som att hon till slut k\u00e4nt sig tr\u00f6tt p\u00e5 att byta milj\u00f6er. Hon var m\u00e4tt p\u00e5 det, som hon uttryckte det. Minnena hade hon kvar, sa hon, men tempot hon hade h\u00e5llit orkade hon inte med l\u00e4ngre. Hon hade inte direkt tr\u00f6ttnat p\u00e5 att uppleva nytt, men det k\u00e4ndes i kropp och sj\u00e4l att hon beh\u00f6vde mer stillhet i sitt liv. H\u00e4r blev en s\u00e5dan plats ledig f\u00f6r henne. <\/p>\n\n\n\n

En av hennes v\u00e4nner hade tipsat Eva om att ta kontakt med \u00e4garen till det gr\u00e4ddvita huset. Han hade precis renoverat huset p\u00e5 g\u00e5rden och t\u00e4nkte f\u00f6rs\u00f6ka hyra ut det till n\u00e5gon. Nu blev huset ett b\u00f6nesvar f\u00f6r Eva. Hon s\u00e5 l\u00e4ngtat efter att hitta ett eget krypin n\u00e4ra d\u00e4r hon v\u00e4xt upp under sina f\u00f6rsta \u00e5r. H\u00e4r fanns ocks\u00e5 minnen fr\u00e5n alla g\u00e5nger hon h\u00e4lsat p\u00e5 sina sl\u00e4ktingar p\u00e5 olika platser i n\u00e4rheten. <\/p>\n\n\n\n

Eva hade ber\u00e4ttat f\u00f6r mig att hon bodde d\u00e4r inne p\u00e5 g\u00e5rden under m\u00e5nga \u00e5r. H\u00e4r fick hon s\u00e5 m\u00e5nga nya vackra minnen. \u00c4ven om inte huset var stort s\u00e5 hade hon under sommarm\u00e5naderna ofta tillg\u00e5ng till hela tr\u00e4dg\u00e5rden. H\u00e4r kunde hon bjuda till fika och fest. N\u00e5got som hon alltid tyckt var roligt. Enstaka g\u00e5nger kunde n\u00e5gon sova \u00f6ver hos henne, men det var sommarm\u00e5naderna i tr\u00e4dg\u00e5rden som blev hennes m\u00f6jlighet att m\u00f6ta m\u00e4nniskor hemma hos sig. H\u00e4r under \u00e4ppeltr\u00e4d och bland blomprakten kunde man sitta l\u00e4nge en sk\u00f6n dag och bara njuta tillsammans. Under de f\u00f6rsta \u00e5ren hade Eva ocks\u00e5 odlat gr\u00f6nsaker och satt blommor kring huset. \u00c4garen var inte s\u00e5 intresserad av tr\u00e4dg\u00e5rden, men ibland kom han eller n\u00e5gon av de andra hyresg\u00e4sterna ut en stund. Rabatterna fixades av en \u00e4ldre man som arbetat som tr\u00e4dg\u00e5rdsm\u00e4stare. Hus\u00e4garen anlitade honom n\u00e5gra g\u00e5nger om \u00e5ret. Det var en vacker tr\u00e4dg\u00e5rd som ocks\u00e5 erbj\u00f6d skuggiga platser. Det var f\u00f6rst\u00e5s sk\u00f6nt en varm sommardag. <\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r det blev en l\u00e4genhet ledig i det stora huset flyttade Eva in dit ist\u00e4llet. \u00c5ren hade g\u00e5tt fort och hon trivdes s\u00e5 bra med milj\u00f6n, inte minst tr\u00e4dg\u00e5rden. Eftersom Eva nu hade sv\u00e5rt att h\u00e5lla sig varm i det lilla huset n\u00e4r det blev h\u00f6st och vinter hade hon l\u00e4ngtat efter ett b\u00e4ttre l\u00f6sning, \u00e5tminstone n\u00e4r det g\u00e4llde uppv\u00e4rmning. Det lilla huset p\u00e5 g\u00e5rden hade en kamin som beh\u00f6vde sk\u00f6tas om f\u00f6r att f\u00e5 v\u00e4rme under kalla dagar. Det var tungt att h\u00e5lla p\u00e5 med ved och koks. I det stora huset fanns v\u00e4rmeelement och d\u00e4r var det ocks\u00e5 l\u00e4ttare att r\u00f6ra sig mellan rummen. Ing\u00e5ngen fr\u00e5n gatan hade handikappanpassats f\u00f6r n\u00e5got \u00e5r sedan. \u201dT\u00e4nk att det l\u00f6ste sig s\u00e5 bra!\u201d, kvittrade Eva m\u00e5nga g\u00e5nger n\u00e4r hon ber\u00e4ttat hur det blev. Det var h\u00e4r mina minnen med henne b\u00f6rjade.<\/p>\n\n\n\n

Jag v\u00e4xte upp ute p\u00e5 landet. Mina f\u00f6r\u00e4ldrar hade en liten g\u00e5rd och jag fick hj\u00e4lpa till med lite av varje n\u00e4r jag var ledig fr\u00e5n skolan. Vi var m\u00e5nga syskon och jag var ofta ute och lekte n\u00e4r jag inte beh\u00f6vde hj\u00e4lpa till med n\u00e5got i k\u00f6ket eller jag hade l\u00e4xor att g\u00f6ra. Ibland \u00e5kte vi in till stan och ofta hade vi d\u00e5 ocks\u00e5 ett \u00e4rende till Eva. Mor eller jag hade bakat n\u00e5got, ofta en sockerkaka, och d\u00e5 blev det fika hos Eva. Var det en varm dag kunde vi sitta ute p\u00e5 innerg\u00e5rden, annars blev det oftast inne i Evas l\u00e4genhet p\u00e5 f\u00f6rsta v\u00e5ningen i det gr\u00e4ddvita huset. Eva hade tre f\u00f6nster mot gatan men bara ett ut mot tr\u00e4dg\u00e5rden. <\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r jag slutade grundskolan var det sj\u00e4lvklart f\u00f6r mig och m\u00e5nga andra att man m\u00e5ste forts\u00e4tta studera p\u00e5 gymnasiet. F\u00f6r mig hade studierna g\u00e5tt ganska bra p\u00e5 h\u00f6gstadiet; speciellt i 8:an och 9:an, men jag k\u00e4nde mig \u00e4nd\u00e5 inte motiverad att forts\u00e4tta plugga. Tillsammans med yrkesv\u00e4gledare och samtal med mina f\u00f6r\u00e4ldrar kom jag fram till att den Samh\u00e4llsvetenskapliga linjen var den som skulle passa mig b\u00e4st. Alternativet att jobba under ett \u00e5r fanns inte. Jag hade haft sommarjobb sedan jag slutade 6:an men d\u00e5 handlade det bara om s\u00e4songsjobb, jordgubbsplockning, jordbruksarbete, restaurangarbete. <\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 var det d\u00e5 studier som g\u00e4llde ocks\u00e5 f\u00f6r mig. Eftersom vi bodde flera mil ifr\u00e5n stan och det tog l\u00e5ng tid med resorna till skolan hj\u00e4lpte min mor mig att leta reda p\u00e5 bostad i stan. Det fanns n\u00e5gra lediga l\u00e4genheter men de l\u00e5g l\u00e5ngt bort fr\u00e5n skolan eller var mycket dyra att hyra. Eva erbj\u00f6d mig d\u00e5 att bo hos henne, men jag visste inte hur det skulle g\u00e5 att plugga och bo inneboende i hennes tv\u00e5 rum och k\u00f6k. Visst trivdes jag med Eva men hon hade m\u00e5nga v\u00e4nner och det var inte l\u00e4tt att st\u00e4nga in sig d\u00e5 och plugga. <\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 ringde Eva en dag och fr\u00e5gade om jag kunde t\u00e4nka mig att bo i det lilla huset p\u00e5 g\u00e5rden. N\u00e5gra \u00e5r tidigare hade Eva k\u00f6pt huset hon bodde i och d\u00e5 ingick f\u00f6rst\u00e5s ocks\u00e5 detta i k\u00f6pet. Huset och de olika l\u00e4genheterna i stora huset var oftast uthyrda. S\u00e5 den tanken om att f\u00e5 bo i det lilla huset p\u00e5 innerg\u00e5rden hade aldrig slagit mig. Och nu var det allts\u00e5 m\u00f6jligt, detta som jag dr\u00f6mt om s\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5nger som barn, att f\u00e5 bo och m\u00f6blera i det lilla huset. Det som man kunde komma till genom den r\u00f6da porten i muren. Det k\u00e4ndes lite skr\u00e4mmande men allra mest lockande. S\u00e5 jag tackade ja och Eva sa att jag kunde komma in till henne om jag beh\u00f6vde hj\u00e4lp med n\u00e5got eller beh\u00f6vde s\u00e4llskap. Erbjudandet om att bo inne hos Eva fanns ocks\u00e5 kvar, sa hon, ifall jag skulle \u00e5ngra mig. <\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 kom det sig att jag bor h\u00e4r nu, i huset p\u00e5 g\u00e5rden. Det som finns bakom den r\u00f6da d\u00f6rren i muren. Jag flyttade hit f\u00f6r att studera i stan men blev kvar, f\u00f6r jag trivs s\u00e5 bra h\u00e4r. H\u00e4r inne \u00e4r det lugnt och sk\u00f6nt. N\u00e5gra som nu bor i hus 46 och 48 \u00e4r mycket intresserade av v\u00e4xter och tr\u00e4dg\u00e5rdssk\u00f6tsel s\u00e5 det \u00e4r n\u00e4stan som en park i v\u00e5r tr\u00e4dg\u00e5rd. Ja inte stelt eller s\u00e5 utan mer som olika rum att g\u00e5 in i. Det finns flera sittgrupper och man kan vara lite avskild med sitt s\u00e4llskap om man vill. <\/p>\n\n\n\n

Mitt hus \u00e4r r\u00f6tt, ett r\u00f6tt tr\u00e4hus med vita f\u00f6nsterb\u00e5gar och spr\u00f6jsar p\u00e5 f\u00f6nstren. Jag f\u00f6rs\u00f6ker ha r\u00f6da pelargonier i f\u00f6nstren, \u00e5tminstone i k\u00f6ksf\u00f6nstret, f\u00f6r jag minns hur det gladde mig n\u00e4r jag var barn. Takteglet \u00e4r r\u00f6tt och vid k\u00f6ksd\u00f6rren finns en liten veranda. Det \u00e4r mest h\u00e4r jag g\u00e5r in, \u00e4ven om det finns en port vid gaveln p\u00e5 huset. Den porten \u00e4r gr\u00f6n och tv\u00e5delad, s\u00e5 att man bara kan \u00f6ppna den \u00f6vre halvan om man vill sl\u00e4ppa in frisk luft i vardagsrummet eller njuta av f\u00e5gels\u00e5ngen ibland buskarna i tr\u00e4dg\u00e5rden. H\u00e4r har jag ocks\u00e5 ett n\u00e4t att dra f\u00f6r som skyddar mot insekter. <\/p>\n\n\n\n

Ja t\u00e4nk att jag bor h\u00e4r nu. Det \u00e4r inte s\u00e5 stora ytor att m\u00f6blera om p\u00e5, s\u00e5som jag fantiserade n\u00e4r jag var liten, men lite har jag gjort om sedan jag flyttade hit. Ist\u00e4llet f\u00f6r d\u00f6rr till sovalkoven har jag ett tungt, m\u00f6rkt draperi som jag kan dra f\u00f6r om jag har g\u00e4ster eller bara vill vara i tystnad. F\u00f6r d\u00e5 blir det verkligen tyst. Det finns en ventil att \u00f6ppna men det finns en h\u00f6g h\u00e4ck ganska n\u00e4ra s\u00e5 det kommer inte in n\u00e5gra ljud ifr\u00e5n grannarna eller fr\u00e5n gatan. Annars tycker jag det \u00e4r mysigt att ha inblick i den vackra milj\u00f6n i sovdelen. <\/p>\n\n\n\n

Jag har satt upp n\u00e5gra fler hyllor p\u00e5 v\u00e4ggarna, s\u00e5 att jag kan ha n\u00e5gra av mina \u00e4lsklingsb\u00f6cker och anteckningsh\u00e4ften i n\u00e4rheten. Det g\u00e5r att sitta p\u00e5 en liten pall och skriva vid det lilla nattygsbordet, \u00e4ven om det inte \u00e4r s\u00e5 bekv\u00e4mt att jag sitter d\u00e4r l\u00e4ngre stunder. Jag har en lampa som h\u00e4nger ut fr\u00e5n v\u00e4ggen och lyser upp den lilla skrivytan, annars har jag ocks\u00e5 en vacker ljusstake i smide som jag t\u00e4nder ibland d\u00e5 jag bara vill vara en stund i tystnaden. <\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 v\u00e4ggarna har jag satt upp n\u00e5gra svarta smideskrokar, d\u00e4r jag kan h\u00e4nga lite saker som jag anv\u00e4nder just nu. N\u00e5gra saker blir bara prydnad, n\u00e5got f\u00f6r \u00f6gat att vila sig i. Det \u00e4r ocks\u00e5 sk\u00f6nt att krypa upp i den stora s\u00e4ngen med sk\u00f6na kuddar, ibland bara f\u00f6r att vila, ibland f\u00f6r att l\u00e4sa. Annars sitter jag mest i den stora f\u00e5t\u00f6ljen i vardagsrummet och l\u00e4ser. D\u00e4r kommer det in ljus fr\u00e5n flera h\u00e5ll och jag har utsikt \u00f6ver den vackra tr\u00e4dg\u00e5rden.  <\/p>\n\n\n\n

Eva dog f\u00f6r 2 \u00e5r sedan. Det var verkligen sorgligt. Hon hade s\u00e5 mycket av livsgl\u00e4dje, \u00e4ven om jag visste att hon hade mycket ont av sin v\u00e4rk. Det var som om hon trotsade alla som beklagade sig \u00f6ver hennes handikapp. Vi s\u00e5g ju hur sv\u00e5rt hon hade det att r\u00f6ra sig ibland. Trots mycket sm\u00e4rta gav hon sig ut p\u00e5 promenad och var ofta ute i tr\u00e4dg\u00e5rden och plockade bort vissna blommor och lite ogr\u00e4s n\u00e4r det var tid f\u00f6r det. Eller s\u00e5 sopade hon g\u00e5ngarna medan hon sj\u00f6ng en liten visa. Det var s\u00e5 mycket gl\u00e4dje omkring Eva och det \u00e4r knappt att jag \u00e4nnu kan t\u00e4nka mig att jag m\u00e5ste leva utan att ha tillg\u00e5ng till hennes s\u00e4llskap, hennes id\u00e9er, dr\u00f6mmar, humor. <\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r Eva dog hittade vi en l\u00e5da med flera vackra anteckningsb\u00f6cker. Aldrig hade hon visat mig att hon skrev sm\u00e5 ber\u00e4ttelser. Av dem kan jag f\u00f6rst\u00e5 att hon ocks\u00e5 hade dr\u00f6mmar som hon bar p\u00e5. S\u00e5dana dr\u00f6mmar som hon ibland gett aningar om i v\u00e5ra samtal men som h\u00e4r fick bli s\u00e5 levande d\u00e4r hon v\u00e4vde in mycket av sig sj\u00e4lv i ber\u00e4ttelserna. Det var \u00e5tminstone s\u00e5 som jag uppfattade det hon skrev. T\u00e4nk att hon aldrig visade n\u00e5gon besvikelse \u00f6ver att hennes liv blev ett liv p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt i enkelhet och med en sjukdom som begr\u00e4nsade henne. Jag uppfattade henne alltid som n\u00f6jd och tacksam, \u00e4ven om hon ibland kunde visa att hon var ledsen och t o m arg n\u00e4r det var n\u00e5got som ber\u00f6rde henne starkt. <\/p>\n\n\n\n

Det fanns ett engagemang \u00f6ver Eva som gjorde henne till en verkligt intressant m\u00e4nniska, och jag \u00e4r s\u00e5 glad \u00f6ver att jag f\u00e5tt l\u00e4ra k\u00e4nna henne. Det var inte s\u00e5 att hon sj\u00e4lv hamnade i fokus i sitt ber\u00e4ttande, utan hon var alltid angel\u00e4gen om att vi som fanns med henne i s\u00e4llskapet skulle f\u00e5 bli lyssnade till. Hon ville g\u00e4rna ha barn och ungdomars \u00e5sikter om olika saker och det var inte jag van vid. Hemma var det de vuxna som visste allt och visste b\u00e4st och visste allt om allt, alltid. D\u00e4r hemma beh\u00f6vde jag bara \u00f6ron men hos Eva fick jag b\u00f6rja formulera mig, min vilja, mina tankar, mina dr\u00f6mmar. Hos Eva m\u00f6tte jag en gl\u00e4dje, \u00e4ven om jag tyckte annorlunda \u00e4n hon v\u00e4nde hon inte det emot mig. Det var ok att ha sin \u00e5sikt. Eva gav mig mod att v\u00e5ga ta plats, att v\u00e5ga tro att det jag har i mig \u00e4r v\u00e4rdefullt, och ocks\u00e5 kan vara det f\u00f6r n\u00e5gon annan. <\/p>\n\n\n\n

Ja nu vet du lite om livet bakom den r\u00f6da d\u00f6rren i den gr\u00e4ddvita muren. Det \u00e4r nu inte bara en port, en st\u00e4ngd port, du ser n\u00e4r du g\u00e5r f\u00f6rbi p\u00e5 \u00d6stergatan. B\u00e5de den blodr\u00f6da porten och den d\u00e4r rosen som blommar och doftar s\u00e5 vackert i juli, \u00e4r p\u00e5minnelser om att innanf\u00f6r d\u00f6rren p\u00e5g\u00e5r ett liv, ofta ett h\u00f6gst gl\u00e4djefullt liv. Ett liv som liksom alla andra liv inneh\u00e5ller b\u00e5de gl\u00e4dje och sm\u00e4rta. Det finns utrymme f\u00f6r b\u00e5da delar h\u00e4r, och det finns m\u00e4nniskor att dela det med bakom den r\u00f6da d\u00f6rren.   <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

BAKOM EN R\u00d6D D\u00d6RR Jag bor p\u00e5 \u00d6stergatan med ing\u00e5ng mellan tv\u00e5 hus. Ett gr\u00e4ddvitt rappat hus och ett gult tegelhus. Mellan husen, som har adress nummer 46 och 48, har det byggts en mur som binder samman de b\u00e5da fastigheterna. I mitten av muren finns porten in till mig. Porten \u00e4r r\u00f6d som blod […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"ber-ttelser","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-57","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/hanners.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/57","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/hanners.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/hanners.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/hanners.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/hanners.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=57"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/hanners.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/57\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":58,"href":"https:\/\/hanners.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/57\/revisions\/58"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/hanners.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=57"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}