{"id":124,"date":"2026-08-12T16:39:13","date_gmt":"2026-08-12T16:39:13","guid":{"rendered":"https:\/\/hanners.se\/?page_id=124"},"modified":"2026-08-12T16:39:13","modified_gmt":"2026-08-12T16:39:13","slug":"pa-trappan-till-universitetet-text","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/hanners.se\/?page_id=124","title":{"rendered":"P\u00e5 trappan till Universitetet text"},"content":{"rendered":"\n

P\u00e5 trappan till Universitetet<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Jag vaknade p\u00e5 universitetets trappa. Omtumlad undrade jag hur jag hamnat d\u00e4r. Det fanns ingen m\u00e4nniska i n\u00e4rheten. Ett par promenerade borta vid Domkyrkan, en buss h\u00f6rdes fr\u00e5n en gata i n\u00e4rheten, men annars var det bara f\u00e5gell\u00e4ten som gjorde mig p\u00e5mind om att jag inte var ensam. <\/p>\n\n\n\n

Jag f\u00f6rs\u00f6kte dra mig till minnes var jag var n\u00e5gonstans. Visste att jag driven av \u00e5ngest och oro \u00f6ver min situation hade satt mig p\u00e5 t\u00e5get hemma. T\u00e4nkte jag skulle f\u00f6rdriva tiden med att anv\u00e4nda mitt Sommarkort och \u00e5ka hit och dit, kors och tv\u00e4rs \u00f6ver Sk\u00e5ne. Vartefter lusten d\u00f6k upp att byta t\u00e5g mot buss eller t\u00e5g, buss mot t\u00e5g eller buss, skulle jag f\u00f6lja impulsen d\u00e4r det fanns chans f\u00f6r olika byten. Kanske skulle resandet i sig ge mig ro eller s\u00e5 skulle m\u00f6tet med m\u00e4nniskor ge mig utrymme att finnas. En bekr\u00e4ftelse p\u00e5 att jag finns och f\u00e5r finnas. <\/p>\n\n\n\n

Visst hade tankarna m\u00e5nga g\u00e5nger syssels\u00e4ttning av annat \u00e4n min oro, men l\u00e5nga stunder kunde jag bara sitta och stirra ut genom f\u00f6nstret och k\u00e4nna den hemska rotl\u00f6sheten i hela min varelse. Det \u00e4r som om alla t\u00e5rar tagit slut, b\u00e5de floderna och det stilla fl\u00f6det. Ilskan ligger ofta p\u00e5 lur och kan yttra sig i irritation \u00f6ver sm\u00e5saker, \u00e4ven om jag inte f\u00f6rs\u00f6ker visa det ut\u00e5t s\u00e5 k\u00e4nner jag det ibland i hela kroppen. Det \u00e4r som om b\u00e5de kropp och sj\u00e4l g\u00e5tt igenom det tyngsta arbetspass jag kan t\u00e4nka mig. <\/p>\n\n\n\n

I t\u00e5gvagnen sitter n\u00e5gra och pratar h\u00f6gljutt om en irriterande chef, en pratar troligen med sin k\u00e4resta i mobiltelefon, ett barn skriker och f\u00f6rs\u00f6ker ta sig ur sin vagn och s\u00e5 pl\u00f6tsligt b\u00f6rjar en dam idka h\u00f6gl\u00e4sning f\u00f6r sitt dams\u00e4llskap. Hon st\u00e5r tillsammans med ett par kvinnor och n\u00e5gra barn mitt i vagnen. F\u00f6rst h\u00e5ller hon ett kraftigt intro under tiden hon vecklar upp sin tidning och sen l\u00e4ser hon h\u00f6gt och tydligt s\u00e5 att minst hela den h\u00e4r t\u00e5gvagnen h\u00f6r vad artikelfattaren har att s\u00e4ga om omsk\u00e4relse. Och det \u00e4r inte lite som finns att dryfta i detta \u00e4mne. Jag m\u00e4rker hur mer \u00e4n jag blir irriterad. Man h\u00f6r ju inte ens sina egna tankar. Paret snett emot mig skakar p\u00e5 huvudet och mumlar n\u00e5got. Jag som sitter med en bok i kn\u00e4et m\u00e4rker att jag l\u00e4ser om samma stycke g\u00e5ng efter g\u00e5ng utan att fatta vad jag l\u00e4st, t\u00e4nker att det h\u00e4r kan v\u00e4l i alla fall inte vara accepterat \u00e4ven om det inte \u00e4r en tyst kup\u00e9. <\/p>\n\n\n\n

Till slut reser jag mig upp och s\u00e4ger: \u201dUrs\u00e4kta, men det g\u00e5r inte att koncentrera sig p\u00e5 n\u00e5got annat \u00e4n er h\u00f6gl\u00e4sning h\u00e4r i vagnen\u201d. \u201dVad menar du?\u201d, s\u00e4ger damen f\u00f6rv\u00e5nat. Jag hittar f\u00f6rst inga ord och bara tittar, men snubblar sen fram \u201djag kan inte koncentrera mig p\u00e5 det jag g\u00f6r\u201d och t\u00e4nker att jag h\u00e5ller ju boken i min hand s\u00e5 kanske de \u00e4nd\u00e5 f\u00f6rst\u00e5r. Sen orkar jag inte med n\u00e5gon diskussion. Egentligen har jag lust att s\u00e4ga att de kunde ha fr\u00e5gat oss i vagnen f\u00f6rst om vi var intresserade av \u00e4mnet omsk\u00e4relse, men jag \u00e4r glad att jag \u00f6vervann den lusten. <\/p>\n\n\n\n

Det k\u00e4ndes sk\u00f6nt att h\u00f6gl\u00e4sningen \u00f6vergick i tyst l\u00e4sning och ett samtal som ebbade ut i intensitet. Jag tror att ocks\u00e5 ett av damernas barn gladdes \u00e5t att f\u00e5 sin mammas uppm\u00e4rksamhet \u00e5ter ist\u00e4llet f\u00f6r att bli nedtystat. Tydligen var detta s\u00e4llskap p\u00e5 v\u00e4g till Tomelilla Sommarland och d\u00e4r f\u00e5r de s\u00e4kert en fin dag nu n\u00e4r solen \u00e4ntligen v\u00e4rmer, \u00e4ven om jag har sv\u00e5rt att t\u00e4nka mig h\u00f6gl\u00e4sningsdamen i n\u00e5gon av milj\u00f6erna med vattenlek. Hoppas att n\u00e5gon av de vuxna ger sig h\u00e4n i lek tillsammans med barnen i alla fall. <\/p>\n\n\n\n

Jag t\u00e4nker p\u00e5 att jag s\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5nger har valt att tiga, att vara tyst n\u00e4r det \u00e4r n\u00e5got som irriterar mig. Det \u00e4r dumt att v\u00e4nta tills ilskan rinner \u00f6ver och jag \u00e4r glad att jag l\u00e4rt mig att anv\u00e4nda f\u00e4rre ord och f\u00f6rs\u00f6ka vara tydligare n\u00e4r jag framf\u00f6r min \u00e5sikt. N\u00e4r det mest irriterande ljudet av h\u00f6gl\u00e4sning \u00f6vergick i samtal k\u00e4ndes det sk\u00f6nt att jag v\u00e5gat ta plats. <\/p>\n\n\n\n

I Ystad valde jag att ta bussen till Skillinge. Det var l\u00e4nge sedan jag var i denna vackra lilla by. Innan jag l\u00e4mnade bussh\u00e5llplatsen kollade jag tiderna och s\u00e5g att om en timme skulle det g\u00e5 en buss till Simrishamn. S\u00e5 jag tog mig en promenad ner i hamnen och i de vackra kvarteren d\u00e4romkring. Innan jag tog n\u00e4sta buss k\u00f6pte jag mig en glass och satte mig att v\u00e4nta p\u00e5 den gr\u00f6na b\u00e4nken framf\u00f6r aff\u00e4ren, d\u00e4r jag hade uppsikt \u00f6ver h\u00e5llplatsen.<\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 fortsatte dagen. Det blev Simrishamn, Br\u00f6sarp, Tomelilla med buss. D\u00e4rifr\u00e5n tog jag t\u00e5get till Ystad och bytte sen till ett t\u00e5g mot Kristianstad. I Kristianstad tog jag f\u00f6rsta t\u00e5g tillbaka mot Malm\u00f6, bytte i Lund och \u00e5kte till \u00c4ngelholm. Ja jag minns inte alla st\u00e4der, byar och sm\u00e5 orter jag s\u00e5g genom buss- och t\u00e5gf\u00f6nster den dagen, och ibland somnade jag till en stund p\u00e5 s\u00e4tet. Jag hade inte haft mycket mats\u00e4ck med mig n\u00e4r jag b\u00f6rjade \u00e5ka vid 9-tiden p\u00e5 morgonen, bara de frukter som l\u00e5g framme i k\u00f6ket och en flaska vatten. Men det hade slunkit ned n\u00e5gon korv och glass under dagen. Det fanns ju kiosker vid m\u00e5nga av de h\u00e5llplatser och stationer jag gjort byten. Det var som om jag blev en del av olika s\u00e4llskap l\u00e4ngs v\u00e4gar och r\u00e4ls. Jag var en av alla dessa som f\u00e4rdades, f\u00e4rdades n\u00e5gonstans. Ingen visste att jag inte hade ett m\u00e5l med min resa utan jag kunde bara flyta med m\u00e4ngden. Kanske n\u00e5gon kunde avl\u00e4sa min vilsenhet, men jag tror inte jag upptr\u00e4dde konstigare \u00e4n andra. Det var m\u00e5nga som var stressade, sn\u00e4ste \u00e5t varandra, sk\u00e4llde n\u00e4r man kom \u00e5t, som n\u00e4r n\u00e5gon st\u00f6tte till med sin v\u00e4ska n\u00e4r man skulle s\u00e4tta sig. M\u00e5nga tr\u00e4ngde sig f\u00f6rbi n\u00e4r man skulle g\u00e5 p\u00e5 t\u00e5get eller bussen. De gav sig inte ens tid att v\u00e4nta tills resen\u00e4rer som skulle av hade kommit ut genom d\u00f6rrarna. <\/p>\n\n\n\n

Jag t\u00e4nkte att det verkar vara fler \u00e4n jag som g\u00e5r omkring som tidsinst\u00e4llda bomber. Kommer man f\u00f6r n\u00e4ra s\u00e5 sm\u00e4ller det. Kanske \u00e4r min \u00e5ngest, min ilska inte v\u00e4rre \u00e4n andras, men jag \u00e4r glad att jag har hj\u00e4lp i samtal att s\u00e4tta ord p\u00e5 det jag k\u00e4nner s\u00e5 att inte allt det destruktiva f\u00e5r stanna kvar, f\u00f6r alltid. <\/p>\n\n\n\n

En resa kan vara lustfylld men den kan ocks\u00e5 bli fylld av irritationer p\u00e5 sig sj\u00e4lv och andra m\u00e4nniskor, olika p\u00e5minnelser om ens egna svagheter. F\u00f6r mig blev resan en mix av allt.  Samtidigt som det \u00e4r en resa f\u00f6r kroppen, blev det en resa f\u00f6r sj\u00e4len. En utbildningsresa, en del av det l\u00e4rande som livet \u00e4r. S\u00e5 n\u00e4r jag vid 23-tiden best\u00e4mde mig f\u00f6r att g\u00e5 av t\u00e5get i Lund och se om det fanns ett fik \u00f6ppet hade jag det d\u00e4r med l\u00e4rande i mina tankar. Vad blev det av de dr\u00f6mmar jag hade som ung? Det fanns s\u00e5 m\u00e5nga yrken som figurerade i mina tankar. Jag hade ingen stark \u00f6vertygelse om n\u00e5got utan det blev alldeles f\u00f6r mycket som att jag fattade beslut utifr\u00e5n vad andra tyckte och t\u00e4nkte, blir en av slutsatserna jag just d\u00e5 drar. Hade jag f\u00e5tt hj\u00e4lp att se och f\u00f6rst\u00e5 vad mitt hj\u00e4rta l\u00e4ngtade efter hade jag nog g\u00e5tt en socionomutbildning ist\u00e4llet f\u00f6r utbildning till l\u00e4karsekreterare. Om det hade funnits hj\u00e4lp till handledning under utbildningen hade det nog varit m\u00f6jligt. Och dr\u00f6mmen om l\u00e5gstadiel\u00e4rare hade ocks\u00e5 varit m\u00f6jlig, men detta intresse hade jag f\u00e5tt stort utlopp f\u00f6r tillsammans med mina egna barn, dagbarn och barnens kompisar. Nu blev det ist\u00e4llet en handl\u00e4ggare p\u00e5 arbetsf\u00f6rmedlingen, ett anlagstest och min mor som blev mina v\u00e4gledare. Visst gav det en inkomst, men det var aldrig n\u00e5gon gl\u00e4dje i sj\u00e4lva arbetsuppgifterna n\u00e4r de f\u00f6rsta nya intrycken lagt sig. D\u00e4remot har jag s\u00e5 m\u00e5nga minnen av goda och intressanta relationer under hela mitt yrkesliv. <\/p>\n\n\n\n

Det fanns inget fik \u00f6ppet men man kunde k\u00f6pa kaffe i en automat p\u00e5 j\u00e4rnv\u00e4gsstationen. Jag stoppade i en guldpeng, tog min mugg med kaffe och vandrade runt i Lund. Till slut m\u00e5ste jag allts\u00e5 ha hamnat p\u00e5 universitetsomr\u00e5det. Minns att jag var borta vid huset d\u00e4r socionomutbildningen \u00e4r f\u00f6rlagd, efter att jag kommit uppe vid \u201dValvet\u201d som gav mig minnen fr\u00e5n mina arbets\u00e5r p\u00e5 Kirurgiska kliniken. Sen hade jag vandrat f\u00f6rbi AF-Borgen. Jag hade k\u00e4nt en stark tr\u00f6tthet, b\u00e5de i kroppen och sj\u00e4len. Det hade varit en dag med m\u00e5nga intryck. Oron och \u00e5ngesten hade f\u00e5tt st\u00e5 tillbaka till slut f\u00f6r en k\u00e4nsla av att livet \u00e4nd\u00e5 ing\u00e5r i n\u00e5gon sorts sammanhang. Jag \u00e4r inte utl\u00e4mnad \u00e5t mig sj\u00e4lv. <\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r jag kom till den vita, v\u00e4lk\u00e4nda Universitetsbyggnaden hade jag klivit upp p\u00e5 trappan och satt mig h\u00f6gst upp mot husv\u00e4ggen. Min bag med bl a extrakoftan i hade jag bakom ryggen. S\u00e5 m\u00e5ste jag ha somnat n\u00e4r jag satt d\u00e4r och funderade p\u00e5 vad mitt liv kunde ha blivit om jag valt en annan utbildning. Kanske inte alls annorlunda, t\u00e4nkte jag. Det \u00e4r bra att reflektera ibland men det \u00e4r ingen vits att fastna i en massa om. Om jag valt en annan utbildning hade jag kanske tr\u00e4ffat andra personer, m\u00f6tt andra arbetsplatser och situationer. Men kanske jag \u00e4nd\u00e5 hade burit p\u00e5 de d\u00e4r undertryckta k\u00e4nslorna som m\u00e5ste komma ut. Ibland p\u00f6 om p\u00f6, ibland i lite st\u00f6rre doser. I vilket fall som helst \u00f6nskar jag att jag ocks\u00e5 d\u00e5 hade insett att jag \u00e4r i behov av hj\u00e4lp fr\u00e5n andra m\u00e4nniskor f\u00f6r att leva det h\u00e4r livet. Ingen kan ensam hitta den ro som varje m\u00e4nniska l\u00e4ngtar efter. I den friden som kommit ur vetskapen om att jag har m\u00e5nga goda v\u00e4nner att dela livet med hade jag somnat och i den vaknade jag, d\u00e4r p\u00e5<\/p>\n\n\n\n

universitetstrappan. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

P\u00e5 trappan till Universitetet Jag vaknade p\u00e5 universitetets trappa. Omtumlad undrade jag hur jag hamnat d\u00e4r. Det fanns ingen m\u00e4nniska i n\u00e4rheten. Ett par promenerade borta vid Domkyrkan, en buss h\u00f6rdes fr\u00e5n en gata i n\u00e4rheten, men annars var det bara f\u00e5gell\u00e4ten som gjorde mig p\u00e5mind om att jag inte var ensam.  Jag f\u00f6rs\u00f6kte dra […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"ber-ttelser","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-124","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/hanners.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/124","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/hanners.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/hanners.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/hanners.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/hanners.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=124"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/hanners.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/124\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":125,"href":"https:\/\/hanners.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/124\/revisions\/125"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/hanners.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=124"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}