{"id":117,"date":"2026-08-12T16:34:15","date_gmt":"2026-08-12T16:34:15","guid":{"rendered":"https:\/\/hanners.se\/?page_id=117"},"modified":"2026-08-12T16:34:15","modified_gmt":"2026-08-12T16:34:15","slug":"guldhjartat-text","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/hanners.se\/?page_id=117","title":{"rendered":"GULDHJ\u00c4RTAT text"},"content":{"rendered":"\n

GULDHJ\u00c4RTAT<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Alva st\u00e4llde sig vid spegeln i hallen och kn\u00e4ppte halsbandet. Sakta l\u00e4t hon kedjan l\u00e4gga sig runt halsen. Det var ett vackert smycke. Enkelt men vackert. Inga stenar, inget m\u00f6nster, utan bara ett blankt guldhj\u00e4rta men med en annorlunda form. S\u00e5g lent och varmt ut, p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt. Det hade en lite oj\u00e4mn form. Oftast blev det bara en rutin att ta p\u00e5 sig halsbandet, men nu n\u00e4r hon s\u00e5g p\u00e5 guldhj\u00e4rtat kom pl\u00f6tsligt minnena tillbaka. Hon tog sig tid att studera hj\u00e4rtat som h\u00e4ngde kring halsen och t\u00e4nka tillbaka. Spegelbilden gav henne idag en tydlig minnesbild, ja flera bilder. Ocks\u00e5 av k\u00e4nslorna som var f\u00f6rknippade med h\u00e4ndelsen d\u00e5 hon fick det. <\/p>\n\n\n\n

\u201dTala \u00e4r silver och tiga \u00e4r guld.\u201d Det var ett ordspr\u00e5k hon h\u00f6rt farmor s\u00e4ga m\u00e5nga g\u00e5nger n\u00e4r hon var liten, men hon f\u00f6rstod inte vad det innebar i praktiken. Hur kunde det vara b\u00e4ttre att h\u00e5lla tyst \u00e4n att prata? Var ordspr\u00e5ket till f\u00f6r att barn skulle h\u00e5lla tyst s\u00e5 att vuxna kunde prata? I alla fall var det s\u00e5 Alva upplevde det. Det var viktigare att vuxna fick komma till tals \u00e4n att barn skulle f\u00e5 s\u00e4ga sin mening. Hon tillh\u00f6rde v\u00e4l inte dem som pratade mest, men ibland ville hon \u00e4nd\u00e5 ber\u00e4tta n\u00e5got som var viktigt. Det var st\u00e4ndigt detta att v\u00e4nta och v\u00e4nta. De flesta av hennes syskon och kusiner sprang undan och lekte n\u00e4r sl\u00e4kten m\u00f6ttes, men Alva tyckte ofta att det var intressant att vara med i de vuxnas samtal och ber\u00e4ttelser. Det blev mycket att lyssna, men nog ville hon ocks\u00e5 prata ibland. Ofta gl\u00f6mde hon sj\u00e4lv till slut bort vad det var hon skulle ha sagt som k\u00e4ndes s\u00e5 viktigt. S\u00e5 n\u00e4r det n\u00e5gon g\u00e5ng blev en paus i samtalen eller ber\u00e4ttandet hade Alva tappat tr\u00e5den. <\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 gick \u00e5ren. Livet som liten flicka n\u00e4r hon bodde hemma blev mer och mer ett liv som m\u00f6tte nya milj\u00f6er. F\u00f6rskola, kompisar och deras familjer. N\u00e4r Alva b\u00f6rjade skolan var det viktigt att l\u00e4ra sig r\u00e4cka upp handen och vara med i samtalen. Inte bara f\u00f6r att visa vad man kunde, utan ocks\u00e5 f\u00f6r att det d\u00e5 blev mycket mer intressant med skolan. Det var inte alltid l\u00e4tt att engagera sig, speciellt d\u00e5 hon riskerade att genera sig om hon inte svarade r\u00e4tt p\u00e5 l\u00e4rarens fr\u00e5gor. Ibland t\u00e4nkte hon p\u00e5 vad andra skulle tycka om hon visade sin okunskap. Som n\u00e4r hon svarade eller fr\u00e5gade n\u00e5got i klassrummet. Men det var n\u00e5got hos l\u00e4raren som gjorde att hon oftast k\u00e4nde sig frimodig och \u00e4nd\u00e5 v\u00e5gade ta chansen, \u00e4ven d\u00e5 hon inte alls var s\u00e5 s\u00e4ker. Det gjordes aldrig n\u00e5gon stor sak av om hon svarat fel eller l\u00e5tit os\u00e4ker. Erfarenheten gjorde gott i Alva. <\/p>\n\n\n\n

Hennes l\u00e4rare Marie hade en s\u00e5dan grundtrygghet som p\u00e5verkade atmosf\u00e4ren i klassrummet, tyckte Alva. Visst fanns det de som retades och de som f\u00f6rs\u00f6kte st\u00f6ra i klassrummet, men p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt lyckades l\u00e4raren hantera situationerna p\u00e5 ett tryggt s\u00e4tt. Det kunde visst blossa upp en strid ibland, men den blev inte l\u00e5ngvarig. Ibland beh\u00f6vde n\u00e5gon elev l\u00e4mna rummet en stund tillsammans med Marie, men det blev ingen sur eftersmak av h\u00e4ndelsen. N\u00e4r Alva t\u00e4nkt tillbaka p\u00e5 den tiden som vuxen har hon f\u00f6rst\u00e5tt att l\u00e4raren haft en v\u00e4ldigt fin g\u00e5va som hon anv\u00e4nde v\u00e4l. Skolstarten och de f\u00f6rsta fyra skol\u00e5ren k\u00e4nner Alva stor tacksamhet \u00f6ver. Milj\u00f6n i klassrummet p\u00e5verkade henne mycket och hon tror att det var d\u00e4rf\u00f6r hon senare i livet valde l\u00e4raryrket. <\/p>\n\n\n\n

I kommande \u00e5rsklasser, ja redan i femte klass, s\u00e5g Alva hur olika klasskamrater f\u00f6rs\u00f6kte hantera och utnyttja situationer. B\u00e5de i relation till l\u00e4rare och till klasskamrater. Ofta reflekterade Alva p\u00e5 hur hennes l\u00e4rare Marie skulle ha agerat i en liknande situation. Nu och d\u00e5 tog hon mod till sig och talade f\u00f6r sin egen eller andras sak, n\u00e4r hon tyckte det beh\u00f6vdes. Sv\u00e5rare var det v\u00e4l p\u00e5 rasterna, d\u00e5 hon sj\u00e4lv g\u00e4rna satte sig i ett h\u00f6rn och l\u00e4ste en bok om hon inte hade n\u00e5got att plugga. D\u00e5 var hon som i sin egen v\u00e4rld och m\u00e4rkte inte vad som h\u00e4nde runtomkring henne. Det fanns s\u00e5 m\u00e5nga sp\u00e4nnande b\u00f6cker som f\u00e5ngade hennes intresse. Hon l\u00e4ngtade ofta tillbaka till l\u00e4sningen s\u00e5 fort det blev m\u00f6jlighet till det. B\u00e5de i skolan och hemma. <\/p>\n\n\n\n

I sj\u00e4tte klass fick de en ny klasskamrat. Selua hade med sin familj flyttat till Bara fr\u00e5n Stockholm. Det verkade som att Selua inte hade s\u00e5 l\u00e4tt att h\u00e4nga med i de olika \u00e4mnena. I alla fall uppfattade Alva det s\u00e5 p\u00e5 lektionerna, men hon visste f\u00f6rst\u00e5s inte hur det gick f\u00f6r henne p\u00e5 proven. Hur det nu var kom de inte in i n\u00e5got samtal med varandra. \u00c4ven om Alva sj\u00e4lv inte var en sj\u00e4lvklar del av n\u00e5gon kompisgrupp i skolan k\u00e4nde hon sig inte ensam. Hon hade s\u00e5 m\u00e5nga intressen, ocks\u00e5 tillsammans med familjen. Dessutom hade Alva kompisar i en pysselgrupp i kyrkan och p\u00e5 gatan hemma. Allt tillsammans var nog f\u00f6r att fylla hennes behov av s\u00e4llskap. Skulle hon vilja vara med i n\u00e5gon grupp i skolan v\u00e5gade hon oftast fr\u00e5ga om hon fick vara med. <\/p>\n\n\n\n

Selua st\u00e4llde sig ofta en bra bit ifr\u00e5n andra p\u00e5 skolg\u00e5rden. N\u00e5gra g\u00e5nger fr\u00e5gade Alva om Selua ville ta s\u00e4llskap med henne till matsalen, men Selua s\u00e5g s\u00e5 tveksam ut att Alva t\u00e4nkte att hon kanske st\u00f6rde. Att hon inte ville ha hennes s\u00e4llskap. Och Alva gav upp att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5 kontakt. Sj\u00e4lv var b\u00f6ckernas v\u00e4rld en bra avkoppling f\u00f6r Alva, och hon passade p\u00e5 s\u00e5 fort hon \u00e4tit klart sin lunch. <\/p>\n\n\n\n

Veckorna gick och Selua drog sig mer och mer undan. Ibland kom hon inte till skolan p\u00e5 flera dagar. Alva uppfattade ett par g\u00e5nger att n\u00e5gra p\u00e5 skolg\u00e5rden ropade efter Selua, men hon visste inte vad det handlade om. En dag s\u00e5g hon n\u00e5gra killar rusa fram till Selua och dra m\u00f6ssan av henne. Sen stampade de p\u00e5 m\u00f6ssan och spottade p\u00e5 Selua. Alva sprang fram och f\u00f6rs\u00f6kte avbryta, men d\u00e5 hade killarna redan sprungit iv\u00e4g. Selua gjorde ingen min av att vilja gr\u00e5ta, utan plockade bara upp m\u00f6ssan och gick iv\u00e4g. Hon tittade inte ens p\u00e5 Alva n\u00e4r hon fr\u00e5gade vad som h\u00e4nde Selua. <\/p>\n\n\n\n

Efter den h\u00e4ndelsen var Alva mer uppm\u00e4rksam p\u00e5 vad som h\u00e4nde kring Selua. S\u00e5 blev det att Alva engagerade sig i vad de d\u00e4r killarna h\u00f6ll p\u00e5 med p\u00e5 och i skolan. Det var inte s\u00e5 bekv\u00e4mt, men det k\u00e4ndes viktigt, tyckte Alva. Tyv\u00e4rr verkade det inte ha n\u00e5gon effekt p\u00e5 killarna \u00e4nd\u00e5 att Alva brydde sig. Allt hon sa verkade falla platt till marken. Hon visste inte hur hon skulle hantera situationen. <\/p>\n\n\n\n

En dag n\u00e4r Alva skulle g\u00e5 hem fr\u00e5n skolan m\u00f6tte hon Selua precis bakom husknuten. Selua hann inte vika undan blicken och Alva s\u00e5g hur bl\u00f6t och r\u00f6dgr\u00e5ten hon var. Just d\u00e5 hade Selua tappat sitt pokerface, t\u00e4nkte Alva. Alva stannade och v\u00e4ntade. Ocks\u00e5 Selua stannade, men s\u00e4nkte blicken och b\u00f6rjade rita med skon i gruset. De stod tysta en stund innan Selua sa: \u201dJa det verkar hoppl\u00f6st att bli accepterad h\u00e4r i skolan. Hur jag \u00e4n g\u00f6r s\u00e5 blir jag mobbad. Jag l\u00e4ngtar tillbaka till Stockholm och mina kompisar d\u00e4r. Livet var s\u00e5 annorlunda d\u00e5. H\u00e4r k\u00e4nner jag mig som en fr\u00e4mling.\u201d Alva visste inte vad hon skulle s\u00e4ga, men fr\u00e5gar om det \u00e4r n\u00e5got Selua vill att hon ska g\u00f6ra. \u201dDet finns ingenting man kan g\u00f6ra f\u00f6r att f\u00e5 stopp p\u00e5 mobben. S\u00e5 k\u00e4nner jag det i alla fall\u201d, s\u00e4ger Selua, \u201dmen tack f\u00f6r att du bryr dig!\u201d S\u00e5 v\u00e4nde Selua snabbt Alva ryggen och bara sprang iv\u00e4g. Alva stod kvar, men fick ur sig n\u00e5got om att Selua ska vara r\u00e4dd om sig. <\/p>\n\n\n\n

Efter den h\u00e4ndelsen b\u00f6rjar Selua besvara Alvas h\u00e4lsning n\u00e4r de m\u00f6ts, men hon verkar alltid ha br\u00e5ttom att g\u00e5 vidare. Alva vill inte springa efter. Veckorna g\u00e5r och det \u00e4r som om det tillh\u00f6r det normala att Selua ska bli retad och h\u00e5nad av flera p\u00e5 skolan. Hon verkar inte bry sig, men Alva \u00e4r tveksam till att det verkligen \u00e4r s\u00e5 f\u00f6r Selua. Hon undrar hur det \u00e4r p\u00e5 insidan, men Selua verkar inte vilja prata med henne. En g\u00e5ng till n\u00e4r de m\u00f6ts f\u00e5r i alla fall Alva fram: \u201dVar r\u00e4dd om dig!\u201d men ser ingen reaktion. <\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r inget f\u00f6r\u00e4ndras ber Alva en dag att f\u00e5 prata med en av l\u00e4rarna p\u00e5 skolan. L\u00e4raren verkar vara en person som bryr sig, men n\u00e4r Alva ber\u00e4ttat hela storyn om hur hon upplever Seluas situation som hoppl\u00f6s, blir det ingen respons hos l\u00e4raren. Visst lyssnar hon men det blir liksom inget gensvar. Alva hade trott att l\u00e4raren skulle erbjuda sig ta det vidare och ordna med n\u00e5gon hj\u00e4lp p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt, men hon f\u00e5r g\u00e5 snopen och besviken ifr\u00e5n det samtalet. <\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r l\u00e4s\u00e5ret \u00e4r slut f\u00e5r Alva veta att Selua har flyttat igen. Alva k\u00e4nner sig besviken, allra mest p\u00e5 sig sj\u00e4lv. Vad kunde hon ha gjort annorlunda? Varf\u00f6r ber\u00e4ttade hon f\u00f6r l\u00e4raren, som \u00e4nd\u00e5 inte brydde sig? Vad h\u00e4nde med det Alva ber\u00e4ttat f\u00f6r l\u00e4raren? Kontaktade skolan familjen och ber\u00e4ttade vad Alva sagt? Hur k\u00e4nde Selua inf\u00f6r det? Ja fr\u00e5gorna var m\u00e5nga men Alva visste inte vad hon skulle g\u00f6ra med dem. <\/p>\n\n\n\n

\u00c5ren g\u00e5r och Alva \u00e5terkommer d\u00e5 och d\u00e5 till h\u00e4ndelsen som liten flicka i sj\u00e4tte klass. Minns och anklagar ibland sig sj\u00e4lv. Varf\u00f6r gjorde jag inte mer? Hade Selua k\u00e4nt sig sviken, ocks\u00e5 av Alva? Borde Alva fr\u00e5gat Selua om det var ok innan hon s\u00f6kte upp l\u00e4raren? Var fanns nu Selua? Alva har f\u00e5tt bearbeta sina tankar och k\u00e4nslor med en samtalskontakt, och med \u00e5ren har hon f\u00f6rsonats med tanken att hon gjorde vad hon kunde, orkade och uppfattade vara b\u00e4st. <\/p>\n\n\n\n

En dag n\u00e4r Alva st\u00e5r i k\u00f6n p\u00e5 apoteket ser hon en vacker tjej lite l\u00e4ngre fram i k\u00f6n. En kl\u00e4dsel som sticker ut p\u00e5 ett positivt s\u00e4tt. Alva har alltid tyckt det varit sp\u00e4nnande att studera folks olika stilar. Beundrat dem som v\u00e5gar ha en egen stil, och f\u00f6rs\u00f6ker ibland sj\u00e4lv t\u00e4nka p\u00e5 vad hon verkligen trivs med. Inte bara det som \u00e4r mest exponerat i en aff\u00e4r. I secondhandaff\u00e4rer kan det ofta dyka upp n\u00e5got plagg som tilltalar Alva. <\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r det \u00e4r tjejens tur att bli expedierad, v\u00e4nder hon sig om och pekar fr\u00e5gande mot en av hyllorna. Det \u00e4r tydligen n\u00e5got hon saknar och beh\u00f6ver hj\u00e4lp med, tror Alva. Pl\u00f6tsligt tittar tjejen intensivt rakt p\u00e5 Alva. N\u00e4r hon blivit klar med sitt \u00e4rende b\u00f6rjar hon g\u00e5 mot Alva. Det finns n\u00e5got bekant \u00f6ver tjejen, t\u00e4nker Alva n\u00e4r tjejen kommer n\u00e4rmare, men kan inte f\u00f6rst\u00e5 vem det \u00e4r. Tjejen r\u00e4cker fram handen och presenterar sig. \u2013 \u201dJag heter Selua. F\u00f6rst\u00e5r om du inte k\u00e4nner igen mig, det var ju m\u00e5nga \u00e5r sedan vi m\u00f6ttes.\u201d <\/p>\n\n\n\n

Selua forts\u00e4tter: \u201dJag har t\u00e4nkt s\u00e5 mycket p\u00e5 dig och velat h\u00f6ra av mig, men det k\u00e4ndes konstigt att f\u00f6rs\u00f6ka leta upp dig efter s\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r. Hade ingen aning om hur jag skulle s\u00f6ka dig. Kom inte ens ih\u00e5g ditt namn. Jag har ocks\u00e5 varit os\u00e4ker p\u00e5 om du velat ha kontakt efter allt det sorgliga som h\u00e4nde kring mig i skolan. Det \u00e4r ett l\u00e4s\u00e5r som jag helst velat sudda ut ur mitt minne. Men jag vill verkligen att du ska veta att du var den enda ljuspunkten jag hade i skolan d\u00e5. Du tittade inte bort n\u00e4r jag kom f\u00f6rbi och efter att jag en g\u00e5ng fick en stund ensam med dig b\u00f6rjade du h\u00e4lsa n\u00e4r vi m\u00f6ttes. Jag kommer inte ih\u00e5g vad vi pratade om, men jag minns att jag blev s\u00e5 st\u00e4rkt av att du lyssnade p\u00e5 vad jag ville s\u00e4ga och anklagade inte mig f\u00f6r att vara fel ute. Bara lyssnade och sa, som jag minns det, var r\u00e4dd om dig. De d\u00e4r orden fastnade i mig p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt och v\u00e4ckte en l\u00e4ngtan hos mig att v\u00e5ga st\u00e5 upp f\u00f6r min \u00e5sikt ibland. Att du sedan h\u00e4lsade n\u00e4r vi m\u00f6ttes och att jag efter hand v\u00e5gade m\u00f6ta din blick, gav mig inre styrka. Kanske kan man uttrycka det som att n\u00e5got v\u00e4cktes till liv inom mig. <\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 sm\u00e5ningom v\u00e4xte det p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt ocks\u00e5 en vilja i mig att s\u00f6ka hj\u00e4lp f\u00f6r den mobbing mina klasskamrater \u00e4gnade sig \u00e5t varje dag. Du kanske inte s\u00e5g det, men s\u00e5 \u00e4r ju oftast mobbing. Utstuderad och sker s\u00e5 bara ett f\u00e5tal l\u00e4gger m\u00e4rke till den. D\u00e4rf\u00f6r kan det vara sv\u00e5rt att f\u00e5 folk att reagera n\u00e4r man ber\u00e4ttar. Flera g\u00e5nger trodde jag l\u00e4raren skulle hj\u00e4lpa mig, men det slutade alltid med att hon bara sa: \u201dBry dig inte om det, de slutar snart om du struntar i dem.\u201d Men inte slutade de. Kanske de blev mindre elaka p\u00e5 lektionerna n\u00e4r de s\u00e5g att jag pratat med l\u00e4raren, men ist\u00e4llet s\u00f6kte de upp mig efter skolan ibland. Till slut v\u00e4grade jag g\u00e5 till skolan och blev hemma. N\u00e4r l\u00e4raren t o m anklagade mig f\u00f6r att komma och skvallra p\u00e5 mina skolkamrater n\u00e4r jag f\u00f6rs\u00f6kte f\u00e5 st\u00f6d hos henne, gav jag upp skolan. Inget k\u00e4ndes roligt d\u00e4r. \u201dTala \u00e4r silver och tiga \u00e4r guld\u201d, var ett ordspr\u00e5k som l\u00e4raren ocks\u00e5 anv\u00e4nde en g\u00e5ng. Inte f\u00f6rst\u00e5r jag var hon f\u00e5tt det ifr\u00e5n och hur det kunde passa in p\u00e5 min situation i skolan. <\/p>\n\n\n\n

Egentligen gillade jag att studera. Det har alltid fascinerat mig att f\u00e5 mer kunskap och mina f\u00f6rsta \u00e5r i skolan var rena dr\u00f6mmen. S\u00e5 flyttade vi och jag fick ny milj\u00f6, ny skola, nya klasskamrater n\u00e4r jag b\u00f6rjade sexan. Det blev aldrig bra och till slut f\u00f6rstod mina f\u00f6r\u00e4ldrar att de m\u00e5ste g\u00f6ra n\u00e5got. Det var efter samtalet med dig som jag tog mod till mig och sa till dem att om inte de hj\u00e4lpte mig nu s\u00e5 kommer jag inte att g\u00e5 till skolan n\u00e5got mer. Mina f\u00f6r\u00e4ldrar hade precis som min l\u00e4rare lagt all skuld p\u00e5 mig. Jag var f\u00f6r blyg, jag var f\u00f6r mesig, jag brydde mig f\u00f6r mycket om vad andra sa, man kunde inte vara s\u00e5 k\u00e4nslig som jag f\u00f6r d\u00e5 fungerade inte samh\u00e4llet. Det var s\u00e5dana reaktioner jag fick hos min mamma och pappa n\u00e4r jag ber\u00e4ttade om skolan. <\/p>\n\n\n\n

\u201dNu vill jag v\u00e4nda det hela och ber\u00e4tta hur jag verkligen har det\u201d, sa jag en kv\u00e4ll. \u201dDet g\u00e5r inte att en person hela tiden ska b\u00e4ra skulden f\u00f6r en s\u00e5dan situation som jag har i skolan. Om jag f\u00f6rs\u00f6ker att \u00e4ndra mig ut\u00e5t men \u00e4nd\u00e5 hela tiden k\u00e4nner hur pl\u00e5goandarnas ord och knuffar p\u00e5verkar mig, beh\u00f6ver jag hj\u00e4lp. Detta klarar jag inte ensam!\u201d skrek jag till min mamma och pappa vid kv\u00e4llsmaten. Det k\u00e4ndes som ett SOS-larm som utbr\u00f6t i rummet. De tittade upp och s\u00e5g p\u00e5 mig som om det var f\u00f6rst nu de hade fattat vad jag s\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5nger f\u00f6rs\u00f6kt f\u00f6rklara f\u00f6r dem. <\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 b\u00f6rjade vi prata som normala m\u00e4nniskor g\u00f6r, om hela situationen. Hur bra jag haft det i skolan tidigare. Allt roligt som var f\u00f6rknippat med skolan jag g\u00e5tt i innan, men hur allt krossats genom att jag aldrig fick bli en respekterad person i den nya skolan. Varken av l\u00e4rare eller hos de flesta av klasskamraterna. Samtalen hemma den kv\u00e4llen slutade med att mina f\u00f6r\u00e4ldrar lovade att f\u00f6rs\u00f6ka hitta en l\u00f6sning. Jag fick vara hemma fr\u00e5n skolan n\u00e5gra dagar om jag ocks\u00e5 lovade skriva ner min ber\u00e4ttelse och g\u00e4rna ocks\u00e5 hitta f\u00f6rslag p\u00e5 l\u00f6sningar. <\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 blev det att jag kom till en internatskola och kunde plugga mina sista \u00e5r p\u00e5 grundskolan i en fantastisk milj\u00f6. D\u00e4r fanns v\u00e4nskap och v\u00e4rme. L\u00e4rare som brydde sig. Inte bara om att vi skulle kunna rabbla fakta, utan f\u00f6rst\u00e5 inneb\u00f6rden av vad vi l\u00e4ste. De tog tid p\u00e5 sig f\u00f6r att vi skulle f\u00e5 till en dialog i klassrummet. Klimatet p\u00e5 skolan inspirerade mig f\u00f6r att l\u00e4sa vidare och nu har jag en tj\u00e4nst som rektor p\u00e5 en skola. Visst \u00e4r det underligt. Jag som hatade skolan d\u00e4r i sj\u00e4tte klass kan nu k\u00e4nna stor gl\u00e4dje varje dag jag jobbar. Det finns m\u00e5nga som har det tufft i skolan p\u00e5 olika s\u00e4tt, men min egen erfarenhet \u00e4r att det ocks\u00e5 kan bli en bra tillg\u00e5ng i livet i m\u00f6tet med andra m\u00e4nniskor, n\u00e4r man f\u00e5r komma igenom sv\u00e5righeterna med r\u00e4tt hj\u00e4lp. Bra personer. Du \u00e4r en del i detta, Alva!<\/p>\n\n\n\n

Jag ber\u00e4ttade om tankarna jag burit p\u00e5 under \u00e5ren. Hur jag varit r\u00e4dd att jag svikit Selua genom att ber\u00e4tta vidare f\u00f6r en l\u00e4rare vad jag s\u00e5g och upplevde. F\u00f6rs\u00f6kte ocks\u00e5 f\u00f6rklara den d\u00e4r minnesversen jag ocks\u00e5 levt med om att \u201dTala \u00e4r silver. Tiga \u00e4r guld.\u201d Det \u00e4r inte s\u00e5 l\u00e4tt att veta n\u00e4r man ska g\u00f6ra vad. N\u00e4r sedan Selua flyttade visste jag inte var jag skulle ta v\u00e4gen med mina fr\u00e5gor. Hade jag hj\u00e4lpt eller stj\u00e4lpt Selua med mina ord? Vi fick ett bra samtal d\u00e4r, \u00e4ven om vi inte hann mer \u00e4n skrapa p\u00e5 ytan av v\u00e5ra tankar. <\/p>\n\n\n\n

Selua och jag bytte telefonnummer med varandra d\u00e4r p\u00e5 apoteket. \u00c4ven om vi inte bodde i samma stad kunde vi nu ha kontakt. Det blev inte s\u00e5 ofta men det blev n\u00e5gon h\u00e4lsning ibland. En dag fick jag ett SMS med en fr\u00e5ga om jag hade tid f\u00f6r en fika en av de n\u00e4rmaste dagarna. Selua skulle komma hem och h\u00e4lsa p\u00e5 sina f\u00f6r\u00e4ldrar en vecka. Vi best\u00e4mde tisdag p\u00e5 caf\u00e9 R\u00f6nnen vid Stortorget. Det var lite sp\u00e4nnande att m\u00f6tas live igen. Vi hade inte setts sedan vi m\u00f6ttes p\u00e5 apoteket och tankarna om Selua hade ibland levt sitt eget liv p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt. SMS s\u00e4ger en del, men det finns s\u00e5 mycket mer Alva skulle vilja veta om henne och tala med henne om. <\/p>\n\n\n\n

Hon ser Selua st\u00e5 och v\u00e4nta utanf\u00f6r caf\u00e9et och snart vinkar hon glatt \u00e5t Alva som n\u00e4rmar sig. Vilken skillnad det kan bli i livet, t\u00e4nker Alva. T\u00e4nk att det \u00e4r samma tjej som oftast inte ville titta upp n\u00e4r hon gick i skolkorridorerna eller p\u00e5 skolg\u00e5rden. Selua \u00e4r s\u00e5 vacker d\u00e4r hon st\u00e5r. Rak i ryggen och hon tittar frimodigt mot Alva n\u00e4r hon n\u00e4rmar sig. Vi hade kunnat bli kompisar f\u00f6r l\u00e4nge sedan om vi verkligen hade tagit tid f\u00f6r v\u00e4nskap d\u00e5, t\u00e4nker hon. <\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r de skiljs \u00e5t p\u00e5 caf\u00e9et r\u00e4cker Selua \u00f6ver ett paket. \u201dSen vi m\u00f6ttes p\u00e5 apoteket\u201d, s\u00e4ger Selua, \u201dhar jag t\u00e4nkt s\u00e5 mycket p\u00e5 vad du sa om att tala och tiga. D\u00e4rf\u00f6r tycker jag att du ska ha den h\u00e4r g\u00e5van som en p\u00e5minnelse om vad du har gjort f\u00f6r mig. Det hade betydelse d\u00e5 och det har betydelse nu. Stor betydelse. Det g\u00f6r skillnad att tala eller tiga. Stor skillnad. Jag s\u00e5g att det fanns n\u00e5gon som brydde sig och n\u00e4r jag nu h\u00f6r att du ocks\u00e5 f\u00f6rs\u00f6kt f\u00e5 till hj\u00e4lp genom l\u00e4raren, blir jag varm i hj\u00e4rtat. Du talade vid r\u00e4tt tillf\u00e4lle. B\u00e5de till mig och f\u00f6r mig. Detta guldhj\u00e4rta f\u00e5r vara en p\u00e5minnelse om den tacksamhet jag k\u00e4nner \u00f6ver att du lydde den inre r\u00f6sten. Ett hj\u00e4rta av guld till n\u00e5gon som talade guld. Var r\u00e4dd om dig, Alva!\u201d<\/p>\n\n\n\n

De skiljs \u00e5t med en kram och vetskapen om att de p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt kommer att forts\u00e4tta sin resa tillsammans. Alva k\u00e4nner en stor gl\u00e4dje i att hon fick m\u00f6ta Selua igen efter s\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r. T\u00e4nk att det \u00e4nd\u00e5 hade gjort skillnad. Det d\u00e4r som hon sj\u00e4lv uppfattade som ett svagt f\u00f6rs\u00f6k att hj\u00e4lpa en person i n\u00f6d. En liten flicka hon m\u00f6tt en kort tid i sitt liv. Alva hade inte anat att det hade haft n\u00e5gon st\u00f6rre betydelse, mer \u00e4n m\u00f6jligtvis f\u00f6r henne sj\u00e4lv. <\/p>\n\n\n\n

Selua och Alva har olika erfarenheter av livet men v\u00e4nskapen har nu f\u00e5tt stor plats i m\u00f6tet med varandra. Flera fr\u00e5getecken har r\u00e4tats ut och de n\u00e4ra samtalen med varandra har gjort skillnad f\u00f6r b\u00e5da. Att h\u00e4nga p\u00e5 sig Guldhj\u00e4rtat blir oftast en av de vanliga rutinerna f\u00f6r Alva, men just idag blev det en s\u00e5dan dag n\u00e4r minnena fick stort utrymme. Det g\u00f6r gott i hj\u00e4rtat. Som s\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5nger f\u00f6rr kommer ett \u201dTack Jesus!\u201d \u00f6ver Alvas l\u00e4ppar. Det har varit m\u00e5nga b\u00f6ner och suckar som kommit genom \u00e5ren n\u00e4r hon t\u00e4nkt tillbaka p\u00e5 Selua. <\/p>\n\n\n\n

S\u00e5dana h\u00e4r minnesstunder, som denna vid spegeln idag, sparar Alva g\u00e4rna p\u00e5. Det \u00e4r ocks\u00e5 s\u00e5dana minnen hon vill ber\u00e4tta vidare. Ofta. B\u00e5de f\u00f6r elever och andra som hon f\u00e5r tillf\u00e4lle att dela livet med. Det finns hopp. Livet kan f\u00e5 en v\u00e4ndning fr\u00e5n m\u00f6rker till ljus, \u00e4ven f\u00f6r den som just nu tycker det ser hoppl\u00f6st ut. Leendet kommer \u00f6ver Alvas ansikte d\u00e4r hon st\u00e5r. Hon str\u00e4cker sig efter kappan, \u00f6ppnar d\u00f6rren och g\u00e5r ut i v\u00e5rsolen. <\/p>\n\n\n\n

Guldhj\u00e4rtats minne v\u00e4rmer insidan. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

GULDHJ\u00c4RTAT Alva st\u00e4llde sig vid spegeln i hallen och kn\u00e4ppte halsbandet. Sakta l\u00e4t hon kedjan l\u00e4gga sig runt halsen. Det var ett vackert smycke. Enkelt men vackert. Inga stenar, inget m\u00f6nster, utan bara ett blankt guldhj\u00e4rta men med en annorlunda form. S\u00e5g lent och varmt ut, p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt. Det hade en lite oj\u00e4mn form. […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"ber-ttelser","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-117","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/hanners.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/117","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/hanners.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/hanners.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/hanners.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/hanners.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=117"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/hanners.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/117\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":118,"href":"https:\/\/hanners.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/117\/revisions\/118"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/hanners.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=117"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}