Pojken som gav sin gåva tillbaka till Jesus.
Svante är ute och leker med sina kompisar. Det börjar bli sent på dagen. En av killarna som Svante inte känner så väl, Sune, säger: ”Jag hörde pappa säga att Jesus är utanför stan”. Erik ropar högt: ”Den där Jesus alltså! Som så många pratar om!” Sune fortsätter: ”Ja, någon av pappas arbetskamrater hade ridit förbi där innan idag och såg Jesus och en massa folk runt omkring honom”. ”Jesus!”, sa Svante högt, och sen tyst för sig själv: ”honom vill jag gärna träffa”. Han säger snabbt ”hej-då” till sina kompisar och springer hemåt.
”Mamma, mamma, Sune, killen som ofta hänger med oss nuförtiden, sa att Jesus är utanför stan”, ropar Svante andfådd i dörröppningen. Och fortsätter: ”Du vet ju mamma, hur gärna jag velat träffa honom någon gång. Det är så många som pratar om honom, men jag har aldrig ens sett honom. Nu har jag chansen. Åh, mamma, säg att jag får springa dit och kolla!!”
Mamma svarar: ”Svante du har inte ätit något sen frukost och nu varit ute hela eftermiddagen. Du måste äta nu. Jag vet att när du väl sprungit dit har du svårt att släppa tanken på att komma hem snabbt igen. Klockan är för mycket. Du får huvudvärk om du inte äter nu.”
”Åh mamma! Alla berättar om hur många spännande saker det händer där Jesus är. Skall jag aldrig få träffa honom själv, tycker du? Måste jag alltid känna mig utanför? Alla andra får ju?”, fortsätter Svante i sina försök att övertala mamma. ”Flera säger att de känner Jesus, men jag har aldrig ens sett honom. Men mamma försöker igen: ”Just det! Det är alltid så mycket spännande kring Jesus, och därför kommer du att glömma bort tiden. Det börjar bli sent och du får inte vara ute så länge till. Det är inte lönt den här gången”.
Svante säger: ”Jag springer direkt. Ska bara kolla en stund. Sen är jag snart tillbaka”.
”Nej, Svante spring nu inte iväg. Det drar alltid ut så mycket på tiden när man är tillsammans med Jesus. Du behöver äta nu och där borta finns ingen mat. Bara en massa människor. Det är så fängslande att höra honom tala och alltid är det människor som blir glada och friska i hans närhet. Ja det är som om alla bekymmer försvinner när man får kommit nära Jesus.”
”Ja, där hör du själv mamma! Det är ju därför jag också vill träffa Honom.”
Det är som om mamma först nu hör Svantes längtan. Hon säger: ”Ok Svante. Jag kan ordna något för dig att äta där borta. Vänta bara en stund så ska jag göra i ordning en matsäck.”
”Matsäck! Töntigt! Det är ingen annan som springer omkring med egen matsäck. Jag kan äta när jag kommer tillbaka.”
”Nej”, säger mamma. ”Antingen tar du matsäck med dig eller så får du bli hemma. Jag vill inte ha en trött och irriterad kille här hemma, och som säkert också får huvudvärk för att han inte ätit på länge. Nu väntar du om du verkligen vill springa bort och möta Jesus, Svante”.
”Ok”, svarar Svante. Han förstår vad det är som gäller. Och han vill verkligen träffa Jesus nu. Då är det värt att ta emot matsäcken mamma gör i ordning. Även om han först är motvillig säger Svante nu: ” Om du fixar en matsäck till mig så blir det säkert bra. Då tar det inte så mycket extra tid innan jag kan lägga mig ikväll.” Mamma ler. Hon och Svante har mötts på halva vägen. Båda har segrat på något sätt. Och visst förstår hon Svantes längtan att möta Jesus. Det är värt det här extra besväret. Även om det blir att hennes lille kille kommer sent i säng idag.
Svante ser sin mamma lägga ner av brödet hon bakat på morgonen. 5 bitar, räknar han. Efter det lägger hon ner ett par stekta fiskar och knyter ihop en duk om maten. Det tar ett tag att få det som mamma vill ha det. Efter en stund räcker hon över matsäcken till Svante och säger: ”Du vet säkert att du fort blir hungrig när du är ute. Precis som alla andra. Det suger i magen att vara ute i friska luften.” Svante muttrar lite men ångrar sig snart, vänder sig om och säger ”Tack mamma! Tack!”
Tänk vad han har att berätta när han kommer hem. Men det vet inte Svante när han springer iväg.
Det är inte svårt att se sällskapet där Jesus är. Det är svårare att se Jesus och komma fram till honom. Ganska snart hör Svante folk prata om att de är hungriga. Om att de varit utan mat hela dagen. Några av Jesu lärjungar går omkring och pratar med människor. Svante hör hur de frågar några i närheten om de har med något att äta. Alla svarar Nej. Lärjungarna går vidare, men Svante ser inte att någon visar upp något ätbart. Då bestämmer sig Svante att gå fram till lärjungen Andreas. Visserligen är han själv jättehungrig och längtar efter att dra upp den där knuten till matsäcken, men det är något som får honom att vilja vara delaktig i det som händer. Svante visar upp sin matsäck för Andreas. Säger ingenting men väntar på att Andreas ska förstå och svara honom.
”Oj, oj, det där. Det var inte mycket det”, säger Andreas. Det skulle jag lätt kunna äta upp. ”Jag också”, sa Svante, ”men om Jesus är hungrig vill jag gärna ge maten till honom.” Då bestämmer sig Andreas för att ta med pojken med matsäcken till Jesus. Så möts de då för första gången. Jesus och Svante. Jesus ser på Svante, inte på matsäcken. Svante ser godheten i Jesu ögon och det känns alldeles varmt inuti. Som om han är på rätt plats vid rätt tidpunkt. Svante sträcker fram matsäcken till Jesus och säger: ”Varsågod!” Andreas harklar sig och säger: ”Här är ju inte mer än fem bröd och två fiskar. Hur ska det räcka?” Jesus svarar inte Andreas utan tittar på Svante med ett glatt leende och tackar. Andreas står tyst kvar. Så tittar Jesus återigen på Svante och säger ”Det är vackert med villiga hjärtan. Tack Svante för din gåva!” Sedan sträcker Jesus på sig och ser ut över folkmassan.
Jesus säger högt: ”Nu ber vi Gud Fader välsigna maten. Maten som vi fått som en gåva här. Och sen får ni lyssna på mina lärjungar som ska hjälpa er att ta emot gåvorna.” Jesus ber innerligt en kort bön om att Gud ska välsigna dessa bröd och fiskar så att de får mätta hela den hungriga skaran av människor. Sen ber Jesus lärjungarna ordna folket så att de sätter sig ner i olika grupper. Efter en stund delas så maten ut och räcker åt alla. Ja inte bara räcker, det blir mycket mat över.
”Åh tänk vad mamma ska bli glad när jag kommer hem och berättar!”, säger Svante högt och Jesus vänder sig mot honom och ler. ”Ja hälsa mamma och tacka för gåvan!” säger Jesus. ”Den gjorde många glada idag och kommer att bli en berättelse som hjälper många människor att tro på Gud. Vet du vad vittnesbörd är, Svante?” Jesus ställer stilla frågan till Svante, som får tänka en stund innan han svarar. ”Kanske att man berättar om något som hänt? Något som betyder något speciellt för någon? Men att man inte riktigt förstår hur det hände men gissar att det har med Gud att göra.” ”Ja”, säger Jesus, ”när det man berättar sätter Gud i fokus hjälper det människor att se och förstå att Gud finns. Den hjälpen är det många som behöver.”
”Jag vill bli en sån som ger vittnesbörd”, säger Svante tyst för sig själv, och börjar dra sig hemåt. Han förstår att det han upplevt idag är speciellt. Något som kommer inte bara vara honom själv till hjälp att tro på Gud Allsmäktig, utan många, många andra. Både av dem som sett under ske idag, och alla som kommer att höra och läsa om berättelsen senare. Det bubblar i Svante att få berätta. Inte bara för mamma, utan för hela familjen, kompisar och vänner. Kanske han kan fråga någon av sina kompisar att följa med nästa gång Jesus är i närheten.
Svante springer glad hemåt och ser redan på långt håll att mamma står ute och väntar på honom.
Tankar som kom i läsning av Matteus evangelium 14:14-21
Läs gärna också Johannes evangelium 6:1-15